Onsdagen den 3 December ;

Vi passerade förbi Just nu tryck, i ett ärende och Lexi delade ut sina överlyckliga hälsningar som vanligt, men jag tycker att hon sansar sig snabbare, av sig själv. Därifrån gick vi till Parapeten, där Lexi var lös. På vägen fram och åter så var det långlina på lilla fröken, och om jag skall slippa bli en tjatmorsa så får jag ibland bara ta tag i linan och fösa henne på rätt spår och eller ifrån sådant som enligt Lexi är ätbart.

På Parapeten, så tränade jag Hit och Plats med handtecken och det fungerade oväntat bra, fast jag kan märka att hon tröttnar fort om jag inte har tempo i belöningarna och är väldigt rolig. Tonårsidéerna om ”kan själv” är starka hos henne och kommer att bli ännu mer påtagliga, det känns när man ser henne. Hon har blivit så stor nu att hon vet att hon springer fortare än jag och hon har lärt sig mig lika bra som jag lärt mig henne, nästan. Jag är ju hundpsykolog och tror jag har ett eller annat ess i backfickan, det återstår att se, för lilla fröken håller på att bli stor och på vägen dit så lär jag se fler förändringar.

Detta med att hunden förändras under sin tid från valp till unghund, i unghundsålder och under åren som vuxen verkar ha gått förbi de flesta hundägare jag talar med. Ju fortare man inser att hunden är under ständig utveckling (precis som vi är) desto bättre blir vårt hundinnehav.

Att tänka på är att hundens livscykel är kortare än vår, och därför är utvecklingen också mycket snabbare. När vi hämtar hem vår valp på åtta veckor, så kan man jämföra den med ett barn på ett och ett halvt år, ungefär. Medans en unghund på tio månader kan jämföras med ett barn på åtta till tolv år. Så visst går det i rasande fart och utvecklingen stannar inte upp för att vi har mycket att stå i och att vår tid känns knapp.

Detta är en biologisk utveckling som är helt korrekt om hunden skall ha en chans till överlevnad och reproduktion, det är ju det livet handlar om i stort, eller? Hunden och biologin vet inte att vi skall leva tillsammans och att vi människor ”anser” att det är vi som är kronan på verket och våra åsikter/världsbild är den rätta.

När det var dags för min lilla utfärd för att lämna Lexi ensam, så låg hon i fåtöljen i rummet, det gör hon ofta. Jag gick in och skulle lyfta upp henne som vanligt, då morrar hon. Tur att man är utbildad hundpsykolog annars hade hon nog åkt på en snyting, så jag vände på klacken och gick ut i hallen och tog fram halsband och koppel, halsbandet ett halvstryp som är enkelt att trä över huvudet. Jag satte på henne detta och tog in henne på kontoret, stängde grinden och sa min adjöfras. När jag kom tillbaks två timmar senare, så verkade det som hon sovit, hon sträckte på sig.

Vi gick en längre kvällspromenad upp om Landborgen bland villor och hyreshus, inget spökseende från Lexi ikväll bland dessa kvarter, som hon tidigare tyckt var märkliga. Folk med uppfälld kapuschong tycker hon är konstiga, inte så att hon vill sticka utan snarare blir nyfiken att gå närmare och undersöka dem. Inte så konstigt med tanke på att man inte ser något ansikte, så vitt det inte är ljust precis där vi möter personen och det är inte alltid så, så här års i höstmörkret.

Jag bakade en sockerkaka ikväll och Lexi fick smaka en bit, hon hade samma reaktion som alla mina tidigare hundar, mer matte, mer. På tal om gott, gott, nu när julen närmar sig så var noga med var ni placerar nötter och choklad. En liten chokladkaka kan ta livet av en hund, det är giftigt med choklad för hundar och nötter är svåra att bita sönder, de blir jättehala i en hundmun och slinker lätt ner i halsen eller tarmarna på dem. Detta är inget ovanligt för veterinären att få operera ut ur hundar, vid jultid.

När ni dukar upp julens godisbord, så ha även en skål med lämpliga godisar för hunden där, så kan ni belöna, bjuda hunden på dess godisar när ni själva njuter era. Tänk också på att om hunden får lite för mycket av det goda över jul, minska då på dagsransonen av fodret och ta långa sköna promenader. Fetma existerar inte i djurvärlden och är ännu mer skadligt för en hund än oss människor.

När det var dags att gå till sängs så hade Lexi somnat in relativt gott i soffan hos mig, så för att slippa bli väckt av henne ett par timmar senare, när hon kommer upp i sängen, så bar jag henne till sängloftstrappan som jag brukar. Jag har flera dagar funderat på att jag måste sluta med detta och ta det eventuella obehaget av att bli väckt av Lexi när hon själv kommer upp, för hon har börjat bli tung.