Fredagen den 5 December ;

Lite längre morgonpromenad, upp om Öresundsparken och Vikingsbergsparken. Sedan hade jag tvättstugan idag, så det blev en hel del spring upp och ner. När jag går till tvättstugan, så brukar jag inte stänga in Lexi på kontoret om hon inte redan är där, det var hon inte idag. Till min förvåning och sorg, så hade hon krafsat på ytterdörren idag, de korta minuterna jag varit i tvättstugan men inte ett ljud hördes. Men min dörr, som jag visserligen inte målat om ännu, tänkte göra det idag, får nog skyddas ett tag till framöver, Lexi får vara på kontoret för minsta lilla ”utflykt” från mig, tydligen.

Vad jag glömt skriva är att de senaste två veckorna så har hon legat relativt mycket för sig själv i en av fåtöljerna när jag sitter i soffan och tittar på teve på kvällen, ytterligare ett tonårstecken.

Vi gick en lång promenad i solsken, det var länge sedan man såg solen. Vi gick längs med havet hela vägen, nästan till Sofiero slott, vilket är två kilometer lite drygt. Där ovanför Tinkarpsbacken så kopplade jag om henne till sele och långlina och vi gick in i skogen, ungefär där hon var och sprang själv igår.

Första biten av vår promenad på Strandvägen skulle hon bita i kopplet och i mig, hon var så där jäklig som unga hundar kan vara. För att slippa tjata på henne så lyfte jag helt sonika upp henne och bar henne en bit, det avhjälpte buseriet.

När vi passerade det skogsparti hon sprang i igår, så syntes det på henne att hon var intresserad, jag markerade med Nej när hon doftade in mot skogen och Lexi reagerade direkt genom att titta på mig. Jag klickade henne för varje korrektbeteende och det blev flera. När vi kom ut ur skogspartiet släppte jag Lexi lös en kort stund för att träna lite med henne, och sedan fortsatte vi vår promenad hemåt i långlinan.

Det var en lång skön promenad där vi hade vädret på vår sida. När vi kom hem så mulnade det på, de har lovat blåst och regn. Lilla fröken var rejält trött när vi kom hem och somnade på kistan i burspråksfönstret; vi hade nog avverkat fem sex kilometer och så med full mental aktivitet från matte idag.

Lexi fick vara ensam idag också så klart, och när jag kom hem, så ville jag ha lampan på sängloftet tänd. Jag laddade Dogsmart, den med klossarna ovanpå godishålen ni minns, och satte ner den på golvet på kontoret. Jag sa Nej när Lexi gick mot den och sa till henne att Tända lampan, med väldigt lite vägledning måste jag säga, så fixade hon detta och fick som belöning gå ner och ta sina godisar i Dogsmart.

Det regnar nu ikväll men det väntar ändå en kvällspromenad och den lär väl inte bli så lång eftersom Lexi ratar regn.

Det är inte ofta som man hör Lexi skälla, men just nu står hon i burspråksfönstret och tittar ut, hon skällde två tre gånger och morrade. Vad jag kan se så är det blåsigt, regningt, klockan är sex så det är mörkt, ingen människa eller hund syns, utan ett litet vitt papper rör sig i vinden. Vi skall ut nu och kissa så då får vi se om hon lägger märke till det på samma sätt i gatuplan, troligen inte.

Lexi är som sagt en tyst hund, hon skäller inte när det ringer på dörren, inte när hon hör Milton skälla, inte när hon hör hundar skälla där ute på gatan. De gånger hon skällt har varit i väldigt upprörda lägen, som nu, fast mest vid glädje och, som sagt, kanske högst tjugo skall på hela hennes livstid, hittills.

Kvällsvädret blev inte bara regn utan också storm, Lexi var väldigt upptagen med att titta ut genom fönstret, vindens ljud oroade henne delvis, och när vi var ute på sista svängen, så blåste det så mycket att vinden nästan flyttade på oss.