Lördagen den 6 December ;

Det har dragit en storm över hela Sverige inatt och nu imorse när vi skulle ut, så tyckte Lexi fortfarande att det var spoke med vindens ljud, hon stirrade och for mellan rummet och kistan i burspråket. När vi var ute så var hon snabb med att göra vad hon skulle och sedan var det full fart in igen.

Jag tycker att detta verkar vara lite väl mycket av oro över vind, som hon ju faktiskt hört flertalet gånger sedan hon kom till Helsingborg, men vad gör man? Ingenting och framförallt inte något som hon kan tolka som samtycke/empati. Detta är att behandla som träning av rädsla för nyårssmällare, åska och skott, inte på något vis belöna rädslan, bara ignorera den, så att den inte befästes.

Det sansade sig av sig självt och vi gick en långpromenad vid lunchtid. Idag gick vi upp mot Fredriksdals friluftsteater och runt hela detta område, promenaden gick mestadels längs med breda cykelvägar med gräsmattor och alléer och jag hade Lexi i flexikoppel. Vi var ute i en och en halv timma och gick i rask promenad utan några längre stopp och av gammal erfarenhet så vet jag att på denna tid går jag ungefär sex kilometer, så det var den ungefärliga längden på dagens promenad.

Det enda som tränades förutom ren socialisering, vilket ibland kan tyckas vara i stort behov, när man tycker att en plastpåse är jättekonstig där den ligger och vippar i vinden exempelvis. Så tränades en del Stopp för att släppa förbi cyklister och folk vi mötte, det gör Lexi med bravur, står stilla tills jag nått fram till henne och lämnat mitt godkännande för henne att fortsätta, och Gata tränades också så klart, eftersom vi passerade ett par sådana. Det är julmarknader och julhandel idag, så på sina ställen var det massor av människor ute.

Det märks på min energi nu att jag jobbat hårt för att få en bra hund och att på ett, förhoppningsvis, trevligt och lättförståeligt sätt har entusiasmerat och väglett er till ett bra hundinnehav. Jag är helt klar med att det är få människor som har den möjligheten att leva så mycket, tidsmässigt, och så intimt, kunskapsmässigt, med sin hund som jag.

Men eftersom detta blivit mitt arbete så försöker jag att göra det på ett bra sätt, för er att kunna ha som inspirationskälla till ert hundinnehav. Som ni märker så sker det saker med Lexi under hennes utveckling, som med de flesta hundar, och då har ni mina råd att följa eller jämföra med för ert eget hundinnehav.

Lexi fick sin ensamma stund idag också, hon på kontoret och jag i rummet där jag sov middag, hmm skönt, och läste en god bok, länge.

Kvällspromenaden var stjärnklar och kall, skönt på något vis och sedan en socialiseringsstund på kvällen hos grannarna Maggan och Håkan.

De bor längst upp i vårt hus och har en stor luftig lägenhet med inbyggd balkong, det vill säga att Lexi kan inte se något ut ifrån den. Hon hälsade glatt och lite väl översvallande, som vanligt och sedan inspekterade hon våningen, hon fick även inspektera parets säng, det tycket Maggan var okey, hon har själv varit hundägare och som sådan så brukar man mer eller mindre ha haft hund i sängen.

Maggan och Håkan tyckte Lexi var väluppfostrad och duktig, jag tyckte hon var lite stökig då hon inte kunde låta mig få avnjuta en god ostbricka i fred, så jag kopplade henne , så att hon inte nådde fram till oss. Vi var länge hos Maggan och Håkan och tog vår sista kissväng vid klockan halv ett på natten.