Tisdagen den 9 December ;

Lexi hade bråttom ut i morse och hon satte kurs mot Gröningen, där vi träffade en fyramånaders Riesenschnauzer valp Selma. Hennes matte började prata med mig om att vi talats vid i telefon, lite pinsamt är det att jag inte kom ihåg matten, men tidvis så talar jag med mycket folk och med tanke på att jag arbetar under sekretess, så är det väl bra att minnet sviktar.

Hur som helst, hon berättade att Selma hade redan, i så unga år, blivit opererad, hon hade svalt mattes handske. Hon hade stulit den från matte och busat med den, när matte skulle ta tillbaks handsken, så svalde Selma. Detta är ett inte helt ovanligt scenario; jag har arbetet i ett projekt som hundpsykolog vid Regiondjursjukhuset i Helsingborg under ett års tid, och under det året så fick jag uppleva en hel del märkliga saker som hundar svalt och som måste opereras ut. En Tax som svalde en ganska stor BH med hyskor och allt, en Schäfer som svalt en tennisboll, en Berner Sennen som hade magen full av småsten och listan kan fortsätta ganska länge. Oftast är det unghundar som gör dessa ”tosserier” men även stressade vuxna individer sväljer ibland saker och ting, som inte har något som helst näringsmässigt värde utan mer ett ”guldstämplat” värde för hunden.

Det är alltså viktigt att se till att hunden inte kan komma åt små saker eller roliga saker, som den sedan kan få kämpa om att behålla. Träna tidigt in byteshandel och se till att detta blir en väldigt positiv ”lek” för er hund, så att ni förhoppningsvis slipper bli en av dem som måste låta operera er hund för ”stöld”.

Vi åkte till skogen Lexi och jag, jag fullt besluten att jobba med Lexis nya intresse, jakt. Jag var utrustad med klicker, prinskorv och köttbulle och Lexis leksak Råttan, vilken hon bara får att leka med vid träningstillfällen och alltså inte är en leksak som är tillgänglig för henne till vardags, vilket gör den extra attraktiv.

Vi gick dels längs med det stråk där hon ”stuckit” och dels längs med en lång ridstig, där det är både hare och kanin som passerar spåret. Lexi gick hela rundan idag i långlina och det verkar inte bekymra henne speciellt, jag hade samlat energi och planerat vår promenad, så det var både en kul och lyckad dag idag i skogen. Jag jobbade med att klicka henne när hon markerade viltdoft och det kändes som om vi hade ett par riktigt bra lyckanden.

Om jag skulle gå in i detalj på hur jag jobbar med klickern i detta fall, så skulle en stor del av Lexi´s Dagbok bli en inlärningsbok i klickerträning och det är inte min avsikt med denna skrift utan det är att skriva om vår vardag. Visst är det så att jag förklarat andra inlärningar relativt nogsamt men att förklara klicker går inte på samma relativt korta sätt, så vill ni lära mer om hund och hundträning än det jag skriver, så rekommenderar jag er att läsa de böcker jag rekommenderar här på CD-skivans boktips och de böcker jag nämner i texten.

Att lära sig det bästa av hundträning och förståelse för hund, sker inte på en kvart och inte heller genom att enbart läsa en bok. Även om det finns vissa böcker som för en närmare sanningen och ger en hel del råd av rätt kvalité, så är det fler böcker man bör läsa och många, många timmars hundträning/innehav som ger den korrekta förståelsen. Det finns hur mycket hundböcker som helst verkar det, men allt för få av dem är skrivna av etologiskt kunniga och prestigelösa människor, så var på er vakt när ni läser litteratur om hund, känns det inte riktigt avstå då från att följa de råd ni läser om.

När vi talar om böcker så har jag helt glömt bort att nämna en bok som är väl värd att läsa, nämligen min dåvarande lärare och idag kollegas bok, Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt, ISBN 91-973578-0-4.

När vi kom hem från skogen så var vi leriga, jag, långlinan, råttan och Lexis underrede, det blev duschning av attiraljerna och Lexis tassar åkte ner i bunken med vatten och oj, oj vad det är bökigt, äckligt hon vill inte, så det är stökigt men det struntar jag i. Jag doppar hennes tassar i vattenbunken en och en och torkar dem torra under fullständig tystnad från mig och Lexi hon provar allt, att bita i min tröja, snurra runt, morra, gny och lite till, för att komma undan.

Lexi fick en stund själv, jag gick i stan på lite småärenden, till min försiktiga glädje så är det nu länge sedan jag hörde Lexi väsnas när hon är själv, hoppas det är sant. Vi skall till Rose-Marie ikväll och baka marsipangrisar, ihop med hennes övriga tjejkompisar. Vi har inte varit hos Rose-Marie på ett tag och det lämpar sig extra bra idag, då Lexi skall vara hos Rose-Marie och Linnea torsdag eftermiddag till sen lördagskväll, jag skall till Västerås och Stockholm i jobb. Det blir första gången för Lexi borta på natten utan matte, vi får be Rose-Marie skriva lite om hur det går, så att Dagboken kan få sitt.

Lexi skötte sig rätt så bra hemma hos Rose-Marie, om man tycker att det är okey att hon står upp i folks knä med frambenen för att se på vår marsipangristillverkning som skedde på bordet. Hon var inte överförtjust i att vara i trädgården i kväll, jag hade blinkhalsbandet på henne så att hon syntes i den annars nästan bläcksvarta trädgården, hon var där i två omgångar men kortare än jag trott hon skulle. Hon lekte lite med Linnea och var relativt intresserad av att se vad hon gjorde på övervåningen, när vi andra satt i köket, men hon var mest nere hos oss i köket.

Man kan ändå påstå att hon känner sig lite ”hemma” hos Rose-Marie och Linnea, hon rör sig hemtamt i hela huset som är i tre plan.

Med oss hem fick vi den traditionsenliga julpepparkakan till mig, Fido pepparkakor, visst är dom fina och dessutom goda, det tyckte Lexi också, hon fick äta Fido´s huvud på två av dem. Det var Lexis första pepparkakor och det smakade mer, hon satt och råstirrade på mig som åt upp resten av de två pepparkakorna. Vi fick en hel burk med Fido´s pepparkakor, så vi har fler.

När vi kom hem, så tittade jag lite på teve och när jag skulle gå och lägga mig, så lät jag bli att bära Lexi till trappan, hon hade somnat in i den svarta schäslongen. Jag lockade ett par gånger på Lexi från sängloftet men hon låg kvar hela natten nere i rummet, det var första gången som hon låg hela natten där. Hon börjar bli riktigt stor, då är det inte ovanligt att hunden söker sig egna, nya sovplatser. Inte för att det nu är så att Lexi kommer att välja att ligga där i rummet varje natt nu, utan det kommer att ske då och då.