Onsdagen den 10 December ;

Som sagt Lexi har sovit hela natten själv i rummet, och när jag gick upp så låg hon kvar i fåtöljen. Jag gick fram och pussade henne och sa god morgon, hon pustade så där lite mysigt, som ni vet hundar gör som välljud. En promenad runt vid Gröningen i en kylig morgon, det hade varit nattfrost, Lexi fick hänga med i bilen, då jag skulle ett kort ärende. Sedan åkte vi upp till Fido´s, på väg dit så köpte jag lussebullar, Lexi var väldigt intresserad och fick givetvis smaka både bulle och min yoghurtdricka.

Ingen skogspromenad idag men en massa parker gick vi i och träffade Sven, i Öresundsparken, den snygga Schäfer Collie blandningen jag tidigare nämnt. Lexi hade en pinne i munnen när vi träffades, med den och lite lekinvit så lyckades hon få fart på Sven.

Vi träffade även en ovanligt lång och stor Basset Hound, honom hoppade hon på, som hälsning så att hon landade med magen mitt i ansiktet. Vuxna, stabila hanhundar som får denna behandling av en unghund har ett speciellt utseende som i mänskliga termer kan beskrivas, som pinsamt. Vi gick via stan hem och när vi varit hemma en stund, så kom jag på en sak jag glömt och ganska hastigt stängde jag in Lexi på kontoret och sa min avskedsfras och stack iväg. Jag var åter inom tjugo minuter och hon låg innanför grinden och såg rätt cool ut.

Jag fick ett samtal på min betaltelefon strax innan det var dags för vår kvällspromenad och Lexi provade på olika sätt att få min uppmärksamhet, jag hade ingen möjlighet att avsluta samtalet, så jag försökte med små medel att ställa upp på att hålla i de saker hon kom bärandes på, tuggbenet, läderleksaken, tigerbenet och så kom hon med min sko, som jag inte satt in i skoskåpet.

Hon placerade skon på mattan på kontoret, kom inte fram med den till mig, som med de andra sakerna och så la hon sig vid den. Jag förstår precis, Lexi, sa jag och strax var samtalet över så vi kunde gå vår kvällspromenad. Lexi hade fått några pepparkakor i ett par affärer vi varit inne i och inte vet jag om det var därför men hon var i stort behov av att plutta när vi kom ut.

Jag lekte lite med henne på kvällen och tränade de olika sakerna vi håller på med såsom Gå mellan mina ben, Leta efter saker, Apport och så vidare. Det märks klart att hon har mer energi när vi inte varit i skogen, en dag som idag.

När vi var på väg i trappan för sista kissvängen så kom jag att tänka på att det var inte så länge sedan jag bar Lexi upp och ner för trappan och i början när man lät henne ta ett par trappsteg, nu så rör hon sig snabbt enkelt och tidvis gracilt i trappan. Hon väntar, stannar oftast upp av sig själv men genom mina trix med godisutdelning i trappan, ibland, så är hon ytterst vaksam på mig och min hastighet i trappan. Det är praktiskt att lära in det för de tillfällen man bär på saker/kassar och möter folk i trappan, så har man redan arbetat in en följsamhet även i denna miljö.

Många gånger så förbises inlärning av ”smidighet” i vardagen man tänker och säger att man tränat sin hund på klubben. Så blir det ju inte i verkligheten utan hundar lär sig hela tiden av oss, situationer och händelser oavsett var vi är. På klubben har man kontakt med andra hundägare/likasinnade och oftast har man fasta ramar som man tränar runt, ramar som än idag oftast/mestadels är baserade på tävlingsmoment, och mer sällan tränas det mer vardagliga behovet av kontakt, funktion och lyhördhet i vardagen.