Lördagen den 13 December ;

Här fortsätter Rose-Maries anteckningar, ”i Lexis ord ” ;

Jag sov till halv åtta, när jag ”mornat” mig gick jag en snabb sväng ut i trädgården och kissade, det regnade och blåste, så jag ville inte vara ute länge. Sedan fick jag min frukost utlagd på lite olika ställen och när Rose-Marie skulle duscha fick jag gå och leta svårt gömda godisbitar under tiden. Vi gick ut men det blev en kort promenad, det regnade förfärligt. När vi kom in lekte vi med bollar, hade dragkamp och lite så, jag fick en toarulle med godisar i liksom igår och det blev mycket skräp igen. Plastbunken åkte fram och jag blev belönad när jag lyckades släppa pappersbiten i den. Rose-Marie hjälpte mig så till vida att hon satte plastbunken under min mun, när jag tagit en pappersbit. Jag är sakta på väg mot att lära mig innebörden av ordet Städa, som jag och matte provat tidigare när jag var mycket yngre.

Vi gick ut och promenerade mitt på dagen tillsammans med Gunilla, hon korrekturläser min Dagbok åt ”mamma”, då hade det nästan slutat att regna som väl var, så vi gick en lång runda. Sedan sov jag i Bonnies korg, Bonnie är Rose-Maries tidigare hund, medan Rose-Marie och Gunilla fikade.

Sen var jag pigg och ville busa lite igen, och så fick jag ett godispaket igen och det blev riktigt skräpigt åter igen. Nu förstod jag snabbt vad jag skulle göra när Rose-Marie kom med bunken. Vi gick en kvällspromenad och sedan tog vi det bara lugnt.

23.38 var mitt tåg inne och jag satte mig direkt i en taxi vid stationen och åkte till Rose-Marie för att hämta Lexi. Visst längtar man efter sin hund när man är så van att vara tillsammans och sedan får ett par dygn utan varandra. Nyttigt för oss båda, främst för Lexi. För min del har det varit jättebra att veta att Lexi har varit i så goda händer när jag har varit iväg på arbete.

Jag hade bett Rose-Marie att sätta på Lexi halsband och koppel, så att jag inte behövde vara försiktig i min hälsning, i det fall hon skulle ta sig ut igenom dörren när den öppnades och hon såg mig. Nu kunde jag ta emot Lexis hopp, skutt och bitpussar i det höga tossiga tempo som det blir när man blir glad.

Vi åkte i taxin hem och stuvade in alla mina saker i trappuppgången innan vi gick en liten kvällskissrunda i Kungsparken. Fröken var både kissig och pluttig och kunde nog ha gått en halvlång promenad, för hon visade intresse för mer promenad än hon fick. Hon skulle väl kolla upp dofterna i hemområdet, så klart. När vi kom upp och jag började packa upp, så kom Apan fram, det var en hundleksak, jag köpt till Lexi på mässan. Jag hade stått och valt ett bra tag för att få den leksak som verkade mest hållbar, tjo pyttsan, det tog exakt fyra minuter, så var Apan död.

Det var en Apa som mjukisdjur, med grova rep som stack ut och tvärs igenom den som armar, ben och svans, den dog på så vis att Lexi fick upp en söm och ”inälvorna” kom ut.

Normala inälvor förstår jag att man som hund skulle gilla men leksaksinälvor, det vita trådliknande materialet, att det skulle vara gott… Men Lexi försökte få så mycket som möjligt av detta i munnen och det skulle nog vara farligt för mag-tarmkanalen om hon svalt det, så jag var tvungen att ta det ur henne och sedan fick jag tömma Apan på hela dess innehåll innan hon fick tillbaks den.

Vi lekte lite medans jag packade upp, dels med Apan och dels med de andra leksakerna. Lexi plockade faktiskt fram alla sina leksaker till mig. Halv två släckte jag lampan och då låg Lexi hos mig.