Söndagen den 14 December ;

Halv nio vaknade jag av att Lexi, låg och ”tvättade” sig, som jag tidigare nämnt så tvättar vissa hundraser sig som katter och Pinschern tillhör dem. Tvättar och tvättar, inte hela sig precis, som en katt men tassar, ben och andra delar som de kommer till är inte ovanligt att se. Det blev ett litet extra pusskalas denna morgonen innan vi gick upp och ut på vår kissväng. Tejpöge till Lexi och frukost till mig, sedan passade jag givetvis på att träna lite av det som Rose-Marie börjat med, vilket jag bad henne om att lära Lexi, Städa. Hon fick en tom toarulle, i den stoppade jag en ihoptryckt tidningsdel som hade godisar i sig och mycket riktigt, det blev skräpigare än vanligt, så jag plockade fram bunken och jag klickade henne för de gånger pappersbiten föll i bunken. Jag, precis som Rose-Marie, flyttade bunken till Lexi i denna första sekvens av inlärningen mot Städa.

Det var mycket pappers arbete och andra grejor att ta tag i från min resa, så jag gav Lexi ett nytt tuggben som hon kunde sysselsätta sig med. När det var dags för vår promenad vid lunch så hade det blåst upp till storm och precis när vi kom ut så började det regna. Lexi ville inte gå men jag ”tvingade henne” till att åtminstone gå på ”toaletten” innan vi sprang in mot porten. Vi sov middag ihop i schäslongen en timma och sedan var det dags för en promenad antigen fröken ville eller ej. Vi gick en sväng upp om Landborgen och på vår väg hittade vi en liten, liten julgran, troligen bortblåst. Jag tog den och hade den med på hela vår promenad, jag hade tänkt mig en liten gran i år, för Lexis skull träningsmässigt alltså, att se, dofta och uppleva allt som tillhör julen. Det är inte alltid som jag haft ett juldekorerat hem de senaste åren av flera skäl men i år skall det bli, för Lexis träning av detta moment i människornas vanor.

Vi klarade oss från regnet nästan hela rundan. Det kom en störtskur när vi var några hundra meter hemifrån, Lexi ville springa och jag ställde upp på det, när vi kom upp var hon nästan tacksam för att bli torkad torr. Hon tände lampan idag på sängloftet och letade godisar gömda i lägenheten och så gjorde vi lite träning av de saker vi håller på med, såsom Gå mellan mina ben.

Lexi fick Tejpöge till kvällen också och sin mat i Fun Bone medans jag avslutade alla mina åtaganden, så att jag var ifatt tills imorgon och då låg Lexi hos mig på kontoret och sov på kistan. Hon har flera gånger idag kommit till mig och velat att jag skall ta upp henne, vilket jag gjort, och hon har betygat mig sin kärlek med sina pussar, visst är det härligt att vara en i en flock.

Kvällens ljud, när vinden drar fram i sisådär femton sekundmeter, skrämmer fortfarande Lexi. Smatter från flaggstänger, balkongskydd och tjutet mellan knutarna är de ljud som verkar mest oroande. När vi var ute så gick vi bra långt för de ynka kissen Lexi gjorde, vi träffade Håbe och även den hälsningen blev kort. Det man får göra när man har en vindljudkänslig hund är att notera men inte visa det, så antigen kan man konsten att låtsas som ingenting för sin hund eller så får man kanske en onödigt lyhörd vovve. Förhoppningsvis så försvinner denna oro för vindens ljud när hon blivit lite större. Lexi sov i sin Plats på natten.