Tisdagen den 16 December ;

Vi träffade en nyopererad Taxkille på vår promenad, med tratten på. Nyopererade hundar får oftast en plasttratt runt halsen, som gör att de inte kan komma åt att slicka på såret. Det är ju i sig bra när man som hundägare inte på annat sätt kan avstyra det som annars skulle kunna leda till infektion i såret. Men att man inte tar av tratten när man går på promenad, så att hunden kan nosa, hälsa och se sin omgivning normalt tycker jag är en direkt dumhet. När vi gick över Gröningen i morse så gjorde vi det med delar av det hundgäng som brukar samlas där varje dag för ”hundlek”, det var en äldre Golden Retriever tik, Nelson, en Dvärgschnauzer tik och den långhåriga Taxkillen som alltid verkar vara både först och sist till denna ”lekplats”, honom ser jag jämt där. Lexi hälsade på alla men brydde sig inte så mycket, faktiskt.

När vi kom upp så pimpstensborstade jag henne och hon fäller en hel del fortfarande, främst då på svansen, vilken också är svårast att borsta för att hon snor runt, runt hela tiden. En del av dagen har jag fortfarande tvättstugan, så jag hann med att få tvättat alla Lexis liggplädar, julfint blir det då.

Alla hennes leksaker ligger inne i kojan när de inte används, och de kom ut på mattan när jag tog bort underlaget för tvätt, Lexi hon mös och vältrade sig bland alla sina leksaker. Jag fotograferade det hela och tänkte sätta på henne ett av hennes nya halsband, då fick hon för sig att något skulle hända som hon inte ville och sprang in under sin fåtölj. Här ser ni fröken på sin trygga plats, - som jag använder när matte vill göra läbbiga saker som öronrensning och annat konstigt.

Det blev en bild i alla fall på ett av halsbanden. Det andra, det riktigt fina som jag köpte hos en god vän till mig, Inger, som har butiken Fyra tassar i Stockholm var lite för litet, så jag väntar på returposten med korrekt storlek och då skall ni få se det på foto. Gå in på Ingers hemsida och njut av att det finns extra fint till hunden: www.fyratassar.com.

Vid ett av tillfällena som jag kom upp från tvättstugan, så hörde jag Lexi ylskälla från sängloftet, vad paff och ledsen jag blev. Jag hade kommit in i hallen när jag hörde henne och uttryckte spontant min besvikelse med något i stil med – Å vad gapar du om?

Hon såg ganska förlägen ut där hon stod i trappan och såg på mig, jag tittade eller tilltalade henne inte på den halvtimma jag var uppe innan det var dags att återigen gå till tvättmaskinen. Jag tror att det berodde på tidpunkten, den är vid den tiden som vi brukar gå till skogen och då blev hon ”besviken” över att ”tro” att hon skulle vara själv med all den energin hon har och speciellt före vår långa promenad.

Vi åkte till Pålsjö skog och gick vår promenad i härligt väder, stilla och solsken med två tre plusgrader. Vi hade lite godissök på ett virkesupplag som var i skogen, det fanns både bok, som har en halare bark, och gran med sina bra barkflikar, bra så till vida att godisbitarna är lätta att fästa och skall man gå på det, så är det i regel inte halt även om det är nyregnat.

Lexi fick vänta på Sitt Stanna medans jag preparerade stockarna med godisar, det var Doko, Köttbulle och Prinskorvsskivor. Jag kollade också att jag la godisarna på så säkra stockar som möjligt, så att hon inte skulle falla eller få tassarna in i springor mellan stockarna. Jag var delaktig under hela hennes sök på stockarna och hon skötte det perfekt, dessutom tittade hon på mig för klarsignal att hoppa ner när hon var klar.

Jag var väldigt observant på Lexi under hela vår promenad, precis som de senaste dagarna för att kunna belöna rätt beteende, och rätt som det var så ställde hon sig och tittade väldigt intresserat över det glesa partiet av skogen där man ser den andra stigen och vad såg vi, jo två rådjur som skuttade ur vägen för ett par som kom med en äldre lugn Golden Retriever.

Jag bara stod och sa inte ett ord, gjorde ingen rörelse bara iakttog precis som Lexi. Jag väntade på att hon skulle kontakta mig och det gjorde hon, jag belönade henne med klickern precis när hennes blick mötte min och en god godis. Lexi var extra observant resten av den sträckan vi gick förbi detta skogsparti, hon drog inte i linan, hon var bara intresserad och jag bara väntade på att hon visade mig intresse innan något hände och hon visade flera prov på att hon var i kontakt med mig, trots rådjuren.

Hon fick en ensam stund i eftermiddags också och när jag kom hem så gick vi en sväng. Jag hade städning på schemat idag, så efter lite kort hjärngympingövning med Lexi så fick hon en morot, det var ett tag sedan, för att sysselsätta sig med. Den mottogs varmt och hon tuggade upp nästan hela direkt.

Dagens soliga väder hade väckt upp en fluga som Lexi fick syn på, den hade till och med oförskämdheten att landa på henne. Det skulle den inte gjort. Jag tog livet av den, för Lexi kom i fullständig noja för denna fluga och trots att hon fick lukta på den död, så fortsatte hon att noja.

Hon sprang omkring och tittade sig bak, där den landat och var orolig och hon sökte stöd av mig men det kunde jag ju inte ge henne. Alla dessa otroliga uppmärksamheter över ingenting som vinden och flugan får mig att undra var hon är i sin löpcykel, vi får se nästa gång hon löper men inför första löpet så var det mycket av denna sort vi har nu, spöken.

Just nu sprang hon upp på sängloftet. Jag skall försöka få henne att Tända lampan, det gick inte, hon var för fokuserad på att flugan kanske kom igen. Jag struntade i Lexi resten av kvällen, så till vida att hon fick söka mig för kel, lek eller så men inte för stöd för en noja. Klockan tio stoppade jag in henne i hennes Plats