Onsdagen den 17 December ;

När jag gick upp tidigt i morse, vid sextiden, så kom Lexi efter och ville att vi skulle gå ut, det gjorde vi. När vi sedan kom upp igen, så var lilla fröken på lekhumör, det blev två minuters uppställning från min sida sedan ignorerade jag henne och då gick hon och la sig igen. Jag hade lite skrivarbete som jag tog tag i och sedan slog jag in Lexis julklapp. Det blir en mjuk pipleksak i en stor kartong, där det även finns flertalet ihopknycklade tidningspapper med godisar i, goda godisar såsom Pedigree Schmackos, Sandwich, Rodeo, Märgkex och ett gäng Doko. Vi skall fira jul hos Eriks mamma i Ystad, hos Lexis ”farmor”.

Erik kommer om någon dag och då lär väl lilla fröken få glädjefnatt, jag vågar inte säga/prata om ”pappa” som jag kallar honom för till henne, namnet Erik lyssnar hon inte till som tur är. Han kommer väl också att göra en liknande paket till henne har jag en känsla av och kanske även ”farmor”. Det är viktigt att tänka på att hunden också får vara delaktig i jul och klapputdelning men att man väljer rätt saker och speciellt rätt om det är ätbart till hunden i paketen, så att man slipper magknip och diarré för att man gett hunden fel, för mycket och för fet mat/godisar. Det skall ju bli en god jul med bemärkelsen på god, även för magen.

Jag tog Lexi med mig och gick till stan, för att uträtta ett par ärenden, det var ingen rolig runda. Hon skulle på allt på marken och lyssnade inte överhuvudtaget, så jag fick paragraf läsa henne ett par gånger. Detta lyssnar hon inte till heller, utan snor sig för att komma undan och skall bitas och visar tänderna. Vid två tillfällen så blev hon till den graden besvärlig att det enda som var att göra för att få kontakt var att lyfta upp henne. Då stannar världen och lilla fröken hör upp.

Hon blev rejält trött och jag med av allt tjat och konsekvensträning jag fick hålla på med, men till slut när vi var på väg hem, så verkade det som om antingen energin var slut eller att polletten trillade ner. Hon sansade sig och började lyssna på mig då jag gav ifrån mig de små, små signaler man har för att få kontakt inför exempelvis att man skall in på ett ställe eller stanna till. Folk tittade och undrade så klart, och om det inte varit jag så skulle nog en annan matte skämts och bara tagit enklaste vägen ut, drämt till ”ungen” och eller gått direkt hem. När det stökar till sig så är man ännu mer medveten om sin profession och handlar korrekt, men det är max irriterat inne i mitt vanliga jag, kan ni tro.

Många olika situationer kräver mer träning med Lexi, det verkar som om hela tonårstiden håller på att explodera så att allt kommer på en gång, inte lätt att hålla ett trevligt, konsekvent beteende då inte, men ett absolut måste för fortsatt gemensamt liv med fullt förtroende från hunden.

Paragraf läsning har vi inte talat om tidigare, det är ett sätt vi hundpsykologer använder för korrigering av vår hund, det är laddat för hunden därför att det sker som ett samtal väldigt fysiskt nära, hunden hålles på ett sådant sätt att ögonkontakt blir oundviklig för den. Detta tillsammans med lugn, lågmäld men känsloladdad röst, gör att samtalet blir väldigt intimt och berörande. Så här gör du om du skall Paragraf läsa din hund för korrigering:

- Sitt på huk eller knä (beroende på nivåskillnaden mellan dig och din hund) du skall inte hota och luta dig över hunden, du skall samtala med den.

- Håll fast hundens huvud genom att hålla i kindskinnet, inte som straff bara för att kunna styra hundens huvud.

- Sitt nära.

- Tala med små bokstäver, oavsett hur arg du är.

- När hunden försöker komma loss, vrider på huvudet, gnäller/piper och eller tittar bort, släpp ditt grepp och res dig upp.

- Låtsas som om det som just hänt aldrig hänt. Det vill säga var inte sur, hundar kan inte förstå långdragna korrigeringar/straff.

- Hela denna process kallas Paragraf läsning och om man skall använda sig av den så skall ovanstående ske direkt när felet begås. Då skall man vara på plats, i jämnhöjd med hundens ögon och påbörja samtalet för att det skall uppfattas korrekt, annars kan det bli helt fel och ställa till saken än värre.

- Träna dig själv i badrummet på hur snabbt du kan inta denna position innan du börjar att praktisera det och glöm inte att tala med mycket små bokstäver.

Idag har lilla fröken gått och hostharklat sig igen, undrar vad hon har i halsen eller om det kan vara en släng av kennelhosta eller tonsillit. Kennelhosta är hundarnas influensa, kan man säga och den slår ofta till på höst och tidig vår. Gamla och unga individer är i farozonen om denna epidemi bryter ut och det är också oftast de som blir värst drabbade. Idag vaccinerar man hundar med trippelvaccin och i det är det vaccin mot kennelhosta men det innebär inte att de inte kan få den ändå. Titta på folk som vaccinerar sig mot influensa, de får garanterat den, är min erfarenhet. Jag har uppsikt över Lexis hostharkling och blir det inte bättre inom någon dag, så får vi undersöka det hos veterinären. Jag har provat med knäckebröd idag också om något satt i halsen, men det verkade inte hjälpa.

När vi kom hem från stan, så packade jag upp och sedan åkte vi och gick en kortare sväng i skogen, jag måste erkänna att det kokade fortfarande i mig när vi var där, efter energiåtgången som blev i stan för att hålla henne någorlunda kontaktbar.

Inomhus Tände vi lampan, jag har börjat träna på ett nytt ord att Lexi skall sträcka på sig, på tillsägelse, jag tror jag nämnt det innan. Ordet är Snygg, idag hade jag klicker och tre lyckanden med det. Jag har börjat gå igenom vad jag har för julpynt, som kan hängas i vår lilla gran och det var så klart intressanta saker som glimmade i en unghunds ögon.

Jag byter strategier i det vardagliga, ibland för att jag inte är tillräckligt hundraprocentigt konsekvent med olika saker som tillhör den absoluta vardagen och visst är det dumt men jag tror det är så för de allra flesta av oss, det är inget fel i sig. Felet är om man inte försöker att påverka sig själv för att få förbättring i sin relation.

När det gäller relationen till hunden så kan det ske små underverk om man är en positivt oberäknelig person, så upplever jag dessa små strategiförändringar som åtminstone i min lilla familj. Ett exempel: Lexi går nästan alltid ut genom dörrarna först, riktigare hade varit att jag gick först för att visa henne att jag tar det ansvaret vid förflyttningar. Kan vara bra att tänka på om man har en blyg hunden eller väldigt framfusig, men jag tänker på att ha koll på hela henne genom dörren, ofta, så ibland så byter jag strategi och låter henne en period eller ett par dörrar få vänta på mig och gå efter. Jag tycker att detta också är ett trevligt sätt för oss människor att träna hund, man behöver inte gå på kurs eller vara tävlingsaktiv för att tänka hund.

Och att byta strategier kan vara praktiskt i vår lite väl tidsjagande tid, dels för att hålla oss själva alerta och dels för att det kan uppfattas som trevligare att träna på det viset, viktigt är så klart att det är av vänlighet och genomtänkt när man gör strategiförändringar. Hunden får också arbeta på olika plan även om det blir en tidspressad dag, för ut med hunden skall vi ändå, och ge den mat och så vidare. Tänk alltså i vardagsbanor också, på så vis tränar ni hunden att vara mer alert/lyhörd och det är ingrediens nummer ett för inlärning. Tilläggas skall att vissa kontakter är inte förhandlingsbara och därför finns ingen ny strategi utan en benhård konsekvens, som vid gator, där bestämmer alltid jag.