Torsdagen den 18 December :

Tidig morgonpromenad imorse också, Lexi tycks tycka att det är kul att gå morgonpromenad i mörkret, så sakta så närmar vi oss nog min gamla vana och önskan att gå en längre promenad direkt på morgonen. Hennes hostharkling har inte blivit sämre men jag tänkte att blir den det så är det säkert då det är helg som det sker, så jag ringde Ewa och Eva-Maria och de tyckte att det var lika bra att titta på henne idag före helgerna, så vi sticker direkt nu på förmiddagen ut till dem.

Det var tonsillit, infekterade halsmandlar, som man i och för sig lätt känner när de är infekterade och svullna. Friska halsmandlar är små som riskorn och känns knappast för en ovan hand, Lexis kändes. Hon fick penicillin i tio dagar, vilken tur att jag tog detta idag, för det hade säkert blivit värre och då hade det blivit mitt i julruschen med färre veterinärer på plats och med jouravgifter på toppen av en ändå dyr kostnad. Ewa tyckte att vi skulle ta ett blodprov också så vi säkert fick veta att det inte var någon annan infektion i blodet, det var det inte.

När Eva-Maria stack henne i frambenet för att få blod så pep Lexi till och försökte komma loss. Vi hade henne uppe på undersökningsbordet och tur är att man är van vid hundar i denna lite stressade situation för annars hade jag tappat greppet och hon hade hoppat ner eller än värre trillat ner och slagit sig, hon vred sig och krånglade men jag lyckades hålla henne så pass stilla att blodprovet räddades och nålen kom ut ur benet, hel.

På vägen ifrån veterinären, så åkte vi till Fredrik, han är den som sköter min hemsida, och diskuterade nya projekt. Lexi var med inne på denna relativt stora reklambyrå med mycket folk och hon skötte det med glans, bortsett då från att hon hälsar så våldsamt på Fredrik att han drog sig lite undan, han är kattkille och inte van vid valppussar.

Jag var kvar i lite drygt en halvtimma och sista tiden så satt Lexi i mitt knä och nästan föll av för hon satt och höll på att somna. Vi åkte förbi apoteket och hämtade penicillintabletterna och hon fick sin första när vi kom hem. Att ge tabletter till sin hund sker enklast genom att ha hunden mellan benen och öppna munnen, stoppa tabletten längst bak i svalget, stänga munnen och stryka hunden över halsen, då sväljer den. Efter det så ger man en godisbelöning direkt och på sätt så ser man den äta och svälja denna och då vet man att tabletten också åkt ner. Hundar kan nämligen gömma en liten tablett inne i munnen och sedan spotta ut den, så godis efter är nästan nödvändigt för att veta.

Vi testade den nya långlinan, gul på tjugo meter, ute på Domsten och Vikens kusthed, ett stort hedområde mellan båda dessa (gamla) fiskebyar precis norr om Helsingborg. Där bor massor av kaniner och harar, så det doftade gott i näsan på Lexi men hon höll bra kontakt. Vi gick vägen tillbaks ett snäpp upp ifrån stranden och gick i tallskogen tillbaks till bilen. Jätteskönt, och det kändes också ljusare eftersom vi var helt inpå vattnet till skillnad från promenaderna i Pålsjö skog, som rent geografiskt ligger vid havet också men med de små skogspartierna däremellan gör stor skillnad på ljustillgången så här års. När vi kom hem så filade jag Lexis klor och sedan fick hon vara själv en stund, då jag gick ut, hon fick även vara själv på kontoret då jag fixade lite i ”huset”, eftersom jag tyckte hon behövde vila, hon är ju lite sjuk. En päronsplit mot halsontet och hostharklingarna, tyckte jag hon var värd och det gillade hon ju så klart.

Ett par kvällar nu i rad har Lexi efter senaste kvällsturen fått gå och lägga sig själv medans jag varit uppe ensam ett tag, vad skönt det är och nyttigt för Lexi att lära sig konsten att slappna av helt, utan att vara inom synhåll för mig.

Och så till någonting helt annat som jag glömt att framföra, det är att många av de joggare vi möter i skogen ofta kommenterar mig då vi möts med orden vilken lydig hund eller tack vad trevligt, när de passerar, vi stannar alltid när de skall passera nämligen. Det är trevligt att samtidigt som man övar in ett uppförande hos sin hund för att visa hänsyn mot andra så blir man belönad för detta.