Fredagen den 19 December ;

Många hundar mötte vi imorse på vår promenad, vi hälsade på Buster en välväxt Boxer herre, Nelson, och en Cavalier King Charles Spaniel som vi mötte uppe på Landborgspromenaden, där den kom gående själv och stack in i sin trädgård när den fick syn på oss, grinden stod öppen, såg jag. Men precis när vi skulle passera den så stannade Lexi och efter en liten stund så kom Cavalieren fram för en snabb noshälsning. Jag blev återigen indragen i en hundsituation, på Gröningen idag, som jag är så innerligt trött på.

Det kom en Dvärgschnauzer tik rusande mot mig och Lexi, skällandes, och när den kom närmare även morrandes, hennes matte stod och skrek tjugo meter bort -Skrik Nej hårt till henne. Jag stod stilla och tänkte inte alls skrika hårt till hunden, jag bad henne gå iväg eftersom jag inte är så intresserad av dessa situationer, att det är flera hundar och bara några få av dess ägare som har koll/bryr sig. Damen kom närmare och fick kopplat sin hund, då undrade jag varför släpper ni er hund när ni inte har koll på den. För det fick jag mig en hård barsk kommentar, om hur otrevlig jag var ?

När vi kom upp och Lexi la sig i fårskinnsfåtöljen på kontoret så låg hon och skakade, så jag hämtade filten och la över henne som en igloo med titthål ut alltså, hon somnade gott.

Vi åkte till Thalassa och när vi kom till parkeringen så står Helena med sin Dobermann tik Carisma där, hon hängde med oss på vår promenad, vilken inte alls var träningsvänlig utifrån mitt perspektiv, vad jag hade i åtanke med promenaden. Men det är inte så ofta som jag träffar Helena och Carisma att det fick företräde och det var ju träning i den bemärkelsen att vi gick vår promenad med en ny hund för Lexi.

Carisma tror nog att hon tillhör draghundarna för hon håller på och drar i Helena och byter riktning och allmänt tosar sig i början av promenaden. Med den jämförelsen i beaktan så var Lexi som en ängel, lugn och stabil. Vi träffade Kasper och Pongo, den stillige Collie killen, som jag ännu inte vet namnet på, en Irish Soft Coated Wheaten Terrier kille, som nöp till innan han ens hunnit nos mot nos. Lexi backar men visar inte på något sätt oro eller rädsla, mer bara förvåning mot sådana hundars ”utfall”.

Lexi var märkbart intresserad av viltdofterna i skogen idag och det var det jag hade tänkt att jobba lite mer med, men eftersom Helena var på lunchrast, så gick vi i ett högt tempo i princip hela rundan, jag stod dock stilla med Lexi de gånger hon stannade och vädrade för att invänta hennes kontakt med mig, hon tog den. Stökigt blir det dock när man är flera, som idag när Carisma var helt fokuserad på min godisficka, så kom hon störtandes när Lexi belönades.

Nu när vi kommit hem så känner jag vilket tempo det varit på rundan, trevligt att träffa dem men inget för oss i vår arbetsvardag att göra för ofta, det blir bara stress och ingen speciellt bra kontakt, men som sagt för en gångs skull och för träning av olika situationer var det kalasbra.

Innan vi gick hemifrån så hade jag gömt godisar på kontoret och stängt grinden. Det var ett sätt att få Lexi att verkligen vilja gå in dit och jag behövde inte luras eller fösa henne dit för att få in henne på kontoret, inför den stund hon skall vara ensam. Annars är hon märkbart observant på kontoret, speciellt efter vår långrunda, då undviker hon oftast att gå in dit.

Hon går hellre och lägger sig i fåtöljen i rummet, därifrån vet hon att hon inte blir lämnad, utan det händer ju alltid ifrån kontoret. Hon kommer att vänja sig vid detta också om jag är tillräckligt konsekvent, och en vacker dag så kan hon vara ensam i hela lägenheten utan att känna oro för det. Ett förtydligande är att Lexi visst går in och ut från kontoret under dagarna men just efter vår långpromenad så har det ju blivit mest då jag lämnat henne, och det har hon ju så klart noterat, bara så att ni inte tror att hon undviker kontoret, så är det inte.

Många gånger när jag sitter och jobbar så kommer hon ju in och sätter sig och tittar ut genom fönstren uppifrån kistan eller så lägger hon sig här inne. Ibland så passar jag på att putta igen grinden efter det att hon gått in, det kan jag göra från min plats vid skrivbordet och det har hon också börjat vänja sig vid. Jag har alltid samma lugna musik på när jag lämnar Lexi ensam, den hörs in till kontoret från rummet, och jag har den på repetition, så jag vet att musiken inte tar slut. Lampor är också tända när jag går, det mörknar ju fort så vet jag att det lyser för henne. Inte för att hundar behöver ha lampor tända av det skäl vi människor behöver men jag tror att de noterar tänt ljus som något normalt när allt är lugnt, det tillhör ju liksom.

Maggan kom och ringde på dörren och skulle till stan. Jag hängde med, så fick Lexi sin ensamma stund och jag lite mänskligt sällskap. Vi köpte var sin god bakelse och fikade hos mig. Lexi blev hälsad på genom grinden och fick vara kvar på kontoret den stunden Maggan stannade, mest för att få lugn och ro men också för att träna detta moment att det inte är säkert att man får vara med bara för att matte har besök. Det gnälldes en del men hon gav sig och blev då utsläppt när Maggan gått, som sagt var.

Vi gick en kissväng och sedan var lilla fröken laddad med energi, jobba matte, jobba. Så jag satte mig med Frolicbitar och klickern på golvet och tänkte vad skall jag göra. Lexi provade alla möjliga krumbukter för att beveka mig att ge henne en Frolicbit och rätt var det var så slickade hon sig om munnen, det klickade jag. Tre gånger klickade jag detta beteende och tog en paus och gick och tvättade håret, därefter så gjorde vi om samma sak två gånger till.

Jag tror jag kommer att kalla detta för Tvätta dig. Min Whippet Boss kunde detta, Tvätta dig, också han slickade sig om munnen. Just nu belönar jag att tungan kommer ut, när hon är säker på det så belönar jag inte förrän hon försöker mer och då lär det bli mer tunga ut och troligen att hon slickar sig om munnen. Vi fortsätter denna träning och jag återkommer som vanligt med fortlöpande information.

Vi fortsatte jobba, Lexi och jag, så la jag till en ny sak till idag, Stå med handtecken, stå från sitt och eller liggande skall tilläggas, och efter den träningen fick hon en bit skinka. Jag köper ibland till hunden sådana där förpackningar som vissa affärer har med kött och påläggsspillbitar i, där brukar det vara mumsiga bitar för en liten hund. Hon fick städa upp skräpet och sedan avslutades den roliga kvällen, Lexis roliga med aktivitet med matte, med matskålen som var inkletad i leverpastej.

En viktig sak vid träning jag helt glömt bort att säga är att det är jättebra om man avslutar all träning/kontakt med hunden innan dess intresse tar slut, så att den liksom inte riktigt fått nog. Det är ett bra driv för fortsatt intresse nästa gång och nästa gång. Senare på kvällen tog jag mig en glass och hon fick det sista, man vet ju hur gott det är med glass när man har ont i halsen.