Lördagen den 27 December ;

Idag blev det en jättetrevlig promenad om man är hund, som bor i stan. Vi åkte till Söderåsen och till promenaderna kring Vrams Gunnarstorps slott, på deras ägor finns det massor av härliga promenader. De promenadvägar jag brukar vandra på är inne på ett stort område, som är ett hjorthägn och skogsbruksområde. Det växer tall, gran, bok, ek och björk där, det finns förutom mycket hjort såväl älg, vildsvin och räv som annat vilt som tillhör skogen. Resan dit från mitt hem är på ungefär tjugofem minuter, nära alltså.

Lexi var lyrisk av dofterna och viltmarkerade i princip hela rundan, vilken tar en knapp timma med min raska promenadtakt, den är cirka sex kilometer lång. Det var helt omöjligt att belöna henne för hennes doftmarkering, istället så började jag med ett nytt ord Nix, detta skall när det är klart användas vid speciella tillfällen där det är förbjudet. Varför då skapa ett nytt ord med samma innebörd som Nej, det skall jag strax förklara.

Lexi hade långlina på, så klart och hade haft det även om hon varit hur lydig som helst, för i detta hjorthägn är det förbjudet, året om, att ha hund lös. Och så mycket som jag gått här och sett hjort, så har jag givetvis full respekt för det. Jag har också tyvärr träffat på hundar som varit lösa och som rivit hjort i detta häng, ingen trevlig syn ur någon synvinkel.

Det blev en liten bit vi fick gå på landsväg innan vi kom in i hägnet. Då har jag koppel på och Lexi går på min vänstra sida i fotpositionen och vi går mot trafiken. Tänk på detta när ni går på landsväg med er hund, att gå mot trafiken och ha hunden kort vid er vänstra sida. Glöm inte reflexer vid minsta grådisigt väder eller vid risk för att ni är på promenad under mörkrets inbrott, som bilförare är det väldigt svårt att upptäcka fotgängare utan reflexer.

Lexi snusade och njöt av ”riktig” skogsdoft, så det var väldigt lite som jag engagerade mig i henne, men några godissök fick hon och några Hit med Fot position. Det är jobbigt att träna/tänka hund rätt när man samtidigt har sällskap med sig, som inte har hund, Erik var ju med och för mig är det lite svårt att bara vara fokuserad på hund och träning när man går tillsammans så. När man tränar/tänker hund så kan man inte ha annat i tankarna och eller försöka vara artigt och trevligt sällskap, samtidigt.

Strax efter det att vi kom hem, så gick vi på en eftermiddagsbio, Lexi behövde vara ensam, hon har inte varit det på hela julen, tre dagar. Det märktes, för när vi kom från bion så stod hon och ylskällde. F-n, jag blir ledsen.

Hon blev inte hälsad på och fick inte lämna kontoret förrän hon låg stilla i fåtöljen och hade pustat, det är ett bevis på avkoppling. Jag tror att det är dags för mig att öka trycket mot allvarligare träning, så att lilla fröken förstår att lyssna gör man direkt och för det blir det trevlig belöning. Det hoppas man ju på från början att inlärning och åtlydnad skall hänga ihop med en gång, men när man har en valp/baby så kan man inte begära att de skall förstå och kunna allt vi begär av dem utan att få göra fel och träna sig. Jag har väl varit trött, som jag nämnt ett antal gånger, eller släpphänt eftersom hon inte kan vissa saker redan, eller så är det som mina vänner säger att jag är orättvis mot mig själv, Lexi är jätteduktig.

Hur som helst varför Nix, jo jag är visserligen utbildad hundpsykolog och förväntas att göra rätt alltid, åtminstone förväntar jag mig det av mig själv, men jag är ju människa också, så det blir lite missar här och där. Nix blir ett speciellt kontaktord som jag inte använder till vardags som man gör med ordet Nej. Nej kan ju användas flera gånger om dagen utan att det är menat till hunden, hunden hör det ändå och risk finns att ordets betydelse på så vis kan mattas av.

Mina kontaktord för hund, dom slarvar jag aldrig med, men Nej är ett ord som förekommer även som vardagsvanligt ord. Nix signalerar även till mig och min mentala närvaro.

Vad jag menar med mer allvar bakom orden till Lexi är det att jag får ta ny luft, energi och ha färre ”järn i elden” åtminstone utomhus, för att förstärka mina kontaktord för Lexi.

Att träna tonårshunden fordrar ett tidskrävande tålamod. Ofta är det under denna period i hundens uppväxt som man tappar tålamodet som mattehusse, hunden har tidigare visat prov på lyhördhet och helt plötsligt är den stendöv. Ta inte i med hårdhandskarna, minska antalet krav och se till att du tränar konsekvent med ett par saker bara som är viktigast för just er att hunden kan, istället för att ha en hel repertoar/lydnadsklass i fokus för perfektion, redan nu i tonåren.

På natten hade jag lite svårt att sova och för att inte störa, så gick jag ner i rummet, det tog en stund och så kom Lexi och skuttade upp i soffan hos mig. Jag försökte ett tag att ligga där med henne men det blev alldeles för trångt, så jag bar henne till sängloftstrappan och fick in henne i hennes Plats igen, vi somnade, äntligen.

Lexi hade nog gärna legat kvar och trängts i soffan, för ett par timmar senare så var det dags igen, hon kom till mig nu i sängen. Hon fick ligga kvar där, fast det var många timmar kvar till morgonen.