Onsdagen den 31 December ;

Förmiddagspromenad genom en nästan tom stad, jag hade postärende. Jag stoppade Lexi när hon låg på för mycket i kopplet och när det blev för mycket focus på gatan efter tuggummi, ja hon är fortfarande glad i gamla tuggummin. Stoppade på så sätt att jag bara stannade, sa inget, rörde mig inte, väntade på att hon tog ögonkontakt och så gick vi vidare, ibland fick hon en godis.

Jag var och köpte ett nytt flexikoppel, det andra gick i sönder i morse. Det var jättegammalt så det var okey, men ni som använder flexikoppel mycket, tänk på att använda stopp knappen och låt inte linan löpa hela vägen ut till sitt stopp, jag har varit med om två flexikoppel som bara gått av på så vis. Man skall över huvud taget kolla över hundens ”persedlar” mellan varven, något de flesta sällan tänker på.

I hundaffären där jag köpte flexikopplet, så var det massor av lockelser för en hundnäsa, så jag placerade ut en Frolic precis vid mig och sa Nej till Lexi. Hon blev sittandes vid mig och tittade ömsom på mig och ömsom på Frolicen. När jag var klar fick hon sitt Varsågod och tog Frolicen och vi gick vidare hemåt, ner genom Öresundsparken. Det är lite kyligt idag och det märktes på Lexi och hennes sprallighet, alla pinnar som passerades skulle hon ta och busa med, jag lät henne hållas.

Lite senare eftermiddagspromenad i Pålsjö skog. Där träffade vi en svart och vit Shetland Sheepdog kille som inte var så försiktig som Sheltie annars brukar vara, han ville leka med Lexi och hon blev ju glad. Det var klart, stilla och kyligt väder vilket gjorde att Lexi var extra skuttig och hoppig, även på denna runda. Både hästar och hundar blir ystra och glada/busiga av kallt väder är min erfarenhet, antingen så är det så att kylan sätter fart på något eller så är det en följd av kylan, man blir varm/håller värmen bättre med lek och högt tempo.

Vovgravarnas ljuslyktor var vi också och tände och matade fåglarna vid dammen där. Lexi var som sagt vild och busig och tyckte väl att det var kul att se hur lätt man skrämmer änder, bara genom att skutta till lite. Nyårskvällen blir lugn här hemma med god mat och så, sedan blir det bara att vänta in och se hur mycket fyrverkeri och smällande det blir och om Lexi reagerar på det, hittills som sagt var har hon bara noterat ljudet utan att bry sig.

Om man har en hund som är rädd för smällare, så är det ytterst viktigt att på inget sätt trösta den, varken genom att ta upp den eller tala till den, då den visar rädsla, detta leder till att hunden blir räddare.

Har ni problem med fyrverkeriljud och eller skott med er hund, vänd er då till en hundpsykolog. Vi har utbildning och kan hjälpa till med att minska hundens rädsla och ibland helt få bort hundens obehag av dessa ljud, sök närmsta hundpsykolog via: www.immi.nu.

Lexi fick sin mat i Fun Bone och lite rester av tidigare middagar i matskålen, vi var uppe på sängloftet och Tände lampan, efter det så fick hon visa lite av vad hon kan i hjärngymping, när hon klarat av ett av de nya orden, Stå, så var det så att hon fick springa iväg och öppna DogSmart, leksaken med träklossarna över godisen. Lite mer uppmärksamhet fick hon sedan av Erik som lekte lite med henne och tränar sin Give me Five-modell, då skall Lexi sätta sin trampdyna mot hans handflata, det fixar hon snyggt kan ni tro.

Vi var ute på kvällssvängen vid halv niotiden, mellan varmrätt och dessert som jag och Erik åt. Lexi fick smaka från bordet både på sjötunga och hallonmousse och moccamoussebakelserna. Det var gott, tyckte hon. När vi var ute så smällde det både från Danmark och från längre in i stan, hon brydde sig inte men att gräset var fruset och doftade extra gott, det brydde hon sig om. Hon kissade tre gånger och pluttade på en yta inte större än två gånger tio meter, en liten busk- och gräsplätt precis bakom min p-plats för bilen.

Smällandet tog bra fart strax efter klockan tio och ökade, så klockan tolv lät det som ett mindre anfall mellan vårt hus och grannhuset som vetter med gaveln mot oss och havet. Lexi tittade upp från sin sömn och undrade nog över oväsendet. Tack vare att jag under så lång tid använt kontaktordet Okey för att markera att jag accepterar något, såsom människor med kapuschongen uppe, vissa hundar vi mött, konstiga grenar och stubbar i skogen med mera, så räckte det att jag ett par gånger sa till Lexi, att det är okey, för att hon skulle lägga sig ner igen och somna. Jag och Erik fick turas om att titta på spektaklet genom fönstret i sovrummet, när Lexi inte såg det så att vi inte drog uppmärksamheten till oväsendet, det kunde gjort Lexi mer uppmärksam och i värsta fall orolig. Nu genomgick hon sin första nyårsafton med mycket smällande och över en timma av fyrverkerier utan att hon brydde sig, delvis för att vi inte ägnade någon uppmärksamhet åt ljuden heller.