Årskrönika

Årskrönika

Jag sitter och tittar på Rapports årskrönika, i SVT, och förundras över att det om denna fantastiska jord, nästan bara rapporteras kring elände, krig, illdåd, elakheter och död. Det smittar av sig, hade varit trevligt med goda nyheter, det smittar nämligen också. Och det finns massor av goda nyheter att rapportera kring.

Jag förundras över allt elände vi människor ställer till med, även om jag vet. Jag följer ju nyheterna varje dag under året. Men när de klumpas ihop så här då vill man inte vara med, man vill inte sälla sig till arten människa.

Jag är både tacksam och besviken, över att det tycks råda en tyst överenskommelse mellan journalister om att inte visa, alla djur i nöd, vid rapportering från katastrofer. Och eller djur som lider på grund av mänsklig elakhet och aktivitet.

Att slippa se, lättar ju ändå på andningen, hos mig. MEN det lättar inte för djuren, då en stor del av människor inte ser/förstår, att djur lider i den grad de gör, i vår värld.

Kan så vara att djur generellt har det bättre i vår del av världen, på ett sätt och sämre på ett annat. Men faktum kvarstår att det är i vår närhet, det är där vi kan hjälpa bäst och agera.

Så vad jag önskar av folk 2009 är mer civilkurage.

Att säga till när man ser att djur/hundar inte har det bra, anmäla felaktig hundhållning till djurskyddsinspektören och följa upp anmälan. Att bli en ”nagel i ögat” på dem som har djur/hundar och som inte bryr sig om dem, sköter om dem och eller bär sig illa åt mot dem.

När man värnar djurs välfärd är man också en god människovän, svårare än så är det inte. Och att ha civilkurage, är en nödvändighet när man lever i flock, vet vi väl? Kan man sin etologi (läran om djurs beteende) så vet man att ”civilkurage” är en viktig del för flocksamverkan. Ingen flock gagnas av att någon i densamma trycks ner, behandlas illa. Det bara ger sprickor i flockstrukturen.

Och vår familj/flock, samhällen, städer, länder och jorden totalt är en enda stor flock, som gemensamt behöver inse, enkelheten i att följa flockstrukturen. Om jag hjälper, stödjer min granne, så kan denne hjälpa sin och med ett sådant tänkande och agerande, så kan hela kedjan bli frisk, stark och välmående.

Men att rätta upp en hel jord eller ens en stads felaktigheter är att tro på utopi, vilket jag inte gör. Ändå har jag vigt mitt arbete åt att lära ut God Hundhållning, på de sätt jag kan påverka till detta.

Ett av de sätten är på Hundgymnasiet, som sakta men säkert pytsar ut fler och fler studenter, men klokskap, kunskap och välvilja för flocken. Ett fantastiskt jobb är det när man ser när elev för elev, ”vaknar till” och inser effekten av sin nyvunna kunskap. Lite ledsna blir de också över det som de gjort fel, tills då. Och lika förundrande som jag brukar fråga, ställer de frågan, men varför vet inte folk detta xxxxxxxx om hundar? Detta vi nu lärt borde väl alla kunna som äger en hund?

Jo, när man besitter en kunskap är den självklar. Men att få denna självklarhet ut till andra, är inte lika lätt och självklart. Folk verkar ha ett medfött motstånd mot nytt/nytänkande, av flera skäl och icke skäl, så är det. Men vi tampas på, jag och mina nyvunna vetare.

Hjälp oss, våga lära, våga fråga, våga ändra, våga anmäl, våga stå på er,
våga se och våga njuta av livet och våga vara Hundens bästa vän.

Gott nytt år behöver inte bara vara en fras, utan även en innerlig önskan.
Charlotte

Stäng meny