Hunden, vår bästis?

Hunden, vår bästis?

En fråga jag inte så sällan ställer mig själv är, kan människan bli hundens bästa vän? Människor som köper/äger hund, kan nog alla hålla med om devisen att ”hunden är människans bästa vän”. Men frågar man sig inte då i samma andetag, är jag min hunds bästa vän?

Hur jag som människa vill att min/mina ”bästa” vän/ner skall agera, för att jag skall titulera dem ”bästa vän”, är väl inte så svårt att veta. Vi har en tanke, en känsla, en bild i vårt innersta, av vad just vi uppskattar hos andra och som gör dem till ”bästa vänner”. Och på det sättet agerar vi själva, för att vara någons bästa vän.

Men hur vi skall agera för att hunden skall uppfatta oss som sin ”bästa vän” är lite knivigare. Det ställer vår objektivitet på prov, för att inte tala om vår kunskap. Kunskap om en annan arts förmågor, så som exempelvis hur hundar uppfattar olika situationer och händelser. Och vår förmåga, att så mycket som det är möjligt, objektivt granska informationen vi tillskansar oss, kring hundar. Är två grundpelare som behövs på vägen mot att bli, bästa vän.

Jag utläser förvåning många gånger, hos människor, då jag frågar om dom är sin hunds bästa vän. Det är väl självklart, annars hade man väl inte hund? Lyder deras svar/uppsyn.
Att tro att man är sin hunds bästa vän, bara för att man köpt den/äger den, är tyvärr inte rätt svar – om man frågar hunden.

Alla individer äger väl rätt till sitt liv och efter sina förmågor och önskningar kunna glädjas och utvecklas i det, i den mån som det inte inkräktar på andras rätt? Att ta till den ”vanliga” modellen, att tro att hundar tycker och tänker som oss, är väl inte att vara ”bästa vän”.

De senaste åren har SVT med flera kanaler, äntligen hörsammat önskan om program för oss som gillar och eller lever med hund.
Men hundprogrammen som sänds på teve måste ha tillkommit via okunskap hos dem som köper in/beställer programserier.

För inget av programmen speglar hundars sätt att ”se på livet”. Utan endast samma gamla visa, hundhållning sett från vårt sett att se livet/världen på.
Snuttifierade och eller våldsamma inslag, kavlas ut som sanningar. Sanningen om hur hund är – vill ha det för att passa in som en bra hund, som då blir vår bästa vän.

Quick fix, passar ju producenter väl och även teve som företeelse, men ger det rätten till felaktig information om en art, för det eller på grund av det?

Nej hundprogrammen på teve och tyvärr också en stor del av hundlitteraturen är inga ”bästa vänner till hunden”. Utan flörtar som vanligt med tittarsiffror och eller med plånboken, vilka båda vänder sig till lättmottagliga hundägare, som vill ha koll. Koll utan att ha en aning om, att man i sin strävan att bli sin hunds bästa vän, blir grundlurad. Eftersom de flesta hundägare inte kan hundspråk, så kan man ju inte ens lyssna till vad ens hund har att ”säga” om saken.

Att lära ut kunskap till tredje person om hund, är inget quick fix jobb. Och därmed inte heller intressant, från dem som har rätten/möjligheten att få styra över att vidarebefordra information. Jag har personligen försökt påpeka detta till allt från producentassistenter till högsta ort, SVT: s styrelse. Men ingen vill lyssna, bara korta undanmanövrar, för att fort bli av med vederbörande/mig. Så att man kan återgå till sin värld av sanningar, åt folket.

Det är tufft att vara hundägare och vilja vara sin hunds bästa vän. När reklammakare och mediapotentater endast bryr sig om sin egen status och varken kan eller bryr sig om, att hund sällan tycks få chansen att få riktiga ”bästa vänner” bland folk.

Vad är då att vara hundens bästa vän?

Det måste vara att lära sig förstå hunden som art. Och att via denna faktiska vetskap, lära sig hur man kommunicerar med hund, för att hunden skall ha en chans att förstå och därmed kunna vara delaktig. Ingen snabb väg om man är nybörjare men likväl den ända rätta, om man vill vara bästa vän med sin hund.

Viktigt är att kritiskt lyssna till alla råd, tips man får och likaså som man inmundigar via teve, böcker och direkta kurser. De som besitter hundkunskap och är hundens bästa vän, har ingenting emot att svara på frågor om varför det är si eller så. Och när man får svaret så ”hör/känner” man ifall det är rätt.

Men börja redan nu, sätt dig i en mysig vrå och läs, fundera jämför och resonera omkring det du läser, kan det vara så här, att vara hund. Vad skulle det gagna hunden att vara så, göra så med flera undringar. Ju mer du ifrågasätter, ju närmre sanningen kommer du.

Läs, gärna;
Lars Fälts bok ”Hundars språk och flockliv”
Anders Hallgrens bok ”Alfasyndromet”
Turid Rugaas bok ” I samspråk med hunden – lugnande signaler”
Eva Bodfälts bok ”Kontaktkontraktet”
Och varför inte mina böcker, se www.fidos.se/shop

Stäng meny