Tror, det gör man i kyrkan

Tror, det gör man i kyrkan

Och jag som har gått med honom på, valpkurs/vardagslydnadskurs och ändå är han så här. Han drar i kopplet, han kommer inte alltid när jag kallar och ibland morrar han på barnen. Hans ”barndomskompis” kan vi inte träffa mer i parken, för då morskar han upp sig. Det är så tråkigt, jag vet inte vad jag skall göra. Jag tycker jag provat allt utan något bestående resultat.

Detta är en liten del av den typen av meningar jag får höra vid konsultationer. Människor som är ledsna och bekymrade över att deras hundinnehav blev en sådan besvärlig historia, då tanken var en helt annan.

Man har i god tro, trott på alla människor man mött, som delat med sig av sina ”erfarenheter” och råd kring hur hundar är, hur man skall stävja olika problem. Varför man måste göra si eller så med just denna typ av hund, ålder, problem med mera.

Mitt råd blir; sluta tro börja med att känn in och läs. Vi människor är utrustade med ett sensitivt sinne, vilket oftast är något man ler åt tyvärr, när det talas om det. Men faktum är att det är en av den äldsta kommunikations sätt som vi har, så lyssna på det.

”Läs” in din hunds svar, av ditt beteende/åtgärd. En hund som hukar undan, som vänder bort blicken, som drar öronen bakåt längst med huvudet är ingen hund som skäms. Som förstår att ”den gjort fel”. Det är en hund som visar aggressions dämpande signaler, mot dig/din åtgärd. En hund som morrar mot dig är ingen hund som försöker ta ledarskapet, det är en hund som är osäker/rädd.

Känn efter om det verkar okey, att slå ett vedträ i huvudet på en unghund, som morrar. Det rekommenderade en bruksinstruktör i Göingebyggden, nyligen.

Känn efter om det känns rätt, att man måste trycka ner alla unga hanhundar kring halvåret i marken. Sätta sig/stå gränsle över dem och stanna där tills hunden är alldeles stilla. För att få hunden att inse att de inte är ledare. Det förelästes det om av bruksinstruktörer på en unghunds kurs i Sölvesborgs BK, för ett år sedan.

Känn in om det verkar okey, att trycka ner hundens nos i kisset, för att få den att bli rumsren. Det påståendet fick jag via mail till radion, nyligen.

Känn in om det verkar rätt/logiskt att rycka en hund i halsband/kopplet just som den morskar upp sig vid möte. Det rekommenderar SVT: s teveprogram vecka ut och vecka in.

Känn in om det verkar rätt att skrika på en hund, då vi anser att den inte lyder. Hundar har mångt mycket bättre hörsel än vi människor, det vet väl alla och varför lyssnar man då och testar alla dessa råd, man får sig till livs.

Troligen för att man inte är kunnig på hunden som art, för att man inte vet hur man lär en hund. För att man så gärna vill att just min hund skall vara fin och uppföra sig. För att man inte ger sig själv, sin hund och livet tiden vi behöver för att utvecklas och förstå – varandra.

Börja med det, uppskatta tiden – den får vi, så länge vi lever. Tiden gör hela skillnaden vid inlärning, förståelse och gemenskap. Den där tiden i vardagen som vi sällan ser och eller utnyttjar, se den ta tag om ögonblicket, notera er hunds svar på ert sätt mot den. Stanna upp mitt i vardagen och se tiden, det tar bara en kort sekund/minut men ger så ofantligt mycket förståelse för vår hund.

Mitt arbete är inte att tro utan att veta, för hundens skull. Jag är ständigt anträffbar på min ”fråga hundpsykologen” sida. Utnyttja tiden och fråga någon som vet och vars svar hunden uppskattar. Det både syns och känns när kommunikationen med hunden är grundad av kunskap, framför önskan/tro.

Jag möter hundar dagligen som ”visar” med sin kommunikation hur dom har det, vilken ”fostran” de fått/får. Så tro inte att det inte syns, bara för att ni kanske inte visar upp er felaktiga/dåliga sida mot er hund, offentligt.
Det syns därför att hundar inte tror de vet hur deras liv är.

Stäng meny