Hur kan man hjälpa en hund som är misstänksam och otrygg i sin omgivning?
Hundar som inte är socialt positiva mot/med människor, har oftast någon tragisk händelse i minnet av människor. Många hundar råkar tyvärr ut för människor som inte alls skulle vara nära djur/hundar, vissa av dessa hundar kommer som omplaceringshundar ut till nya familjer.
Den nya familjen får aldrig reda på hela sanningen om hundens tidigare liv, men hunden kan ”berätta”. Om vi ser på hundens reaktion för olika situationer och eller individer så kan vi förstå att något/någon skrämt, chockat, fördärvat hundens förtroende för olika typer av individer och eller situationer. Detta brukar synliggöras först då hunden blivit van i den nya miljön/familjen.
En hund som markerar oro, genom exempelvis morrning skall respekteras som orolig och behandlas på ett förtroendeskapande sätt och inte bestraffas. Morrning från hund betyder nästan alltid, att den/det hunden morrar mot inte har hundens förtroende, att exempelvis komma närmare, klippa klorna, ta köttbenet etcetera.
Det behöver inte betyda att just du som blir utsatt för hundens morrning har varit orättvis mot den, utan det kan finnas tidigare minnesbilder som orsakar en sådan rädsla hos hunden, att det är minnesbilden som kommer upp för hunden och inte den konkreta situationen.
Hundar som inte blivit socialiserade för andra individer, olika miljöer och så vidare kan också vissa stark oro, ofta då genom flyktförsök och eller fullständig underkastelse, ibland även med urinavgivning.
Hundar som visar oro mot barn, har inte socialiserats med barn eller med barn som fått lära sig att visa hänsyn mot valpen/hunden, utan bara själv jämt tar given första plats. Barn kan ta i för hårt, leka plötsligt och skrämmande och störa valpen för mycket i dess sömn och eller vid mat situationer. Detta är aldrig barnens fel, utan brist på vuxen tillsyn.
Vissa hundraser har enormt tålamod med barn medans andra är mindre tålmodiga, detta kan ha med gamla erfarenheter att göra men kan även vara rasbundet. Hundar har olika genetiska bakgrund och vissa hundar har en sådan genetisk mentalitet att barn, och framförallt barn man träffar först i vuxen ålder, inte alls är av intresse.
En hund som visar oro/misstänksamhet för andra individer och eller miljöer behöver få hjälp, så att inte något negativt händer. Både hunden själv och dess omgivning kan komma till skada, om en orolig hund pressas.
Åtgärd
- Respektera hundens morrning, vänd ryggen till, gå undan. Den försöker INTE ta över, morrningen säger att den är orolig inte litar på situationen/personen.
- Se till att hunden får mycket promenadmotion och gärna med nosarbete, så som godissök, spår av olika slag och svårighets grad.
- Låt hunden få möta nya miljöer, under lugna former.
- Skaffa gärna hundpromenad kompisar, äldre lugna individer.
- Passera exempelvis ett dagis eller annan oroande plats på behörigt avstånd och belöna om hunden inte visar någon oro, om hunden visar oro ignorera och gå därifrån. Prova igen en annan dag med längre avstånd – belöna då huden inte visar oro. Låt inte barn klappa, komma nära en hund som visar oro för dem. Med tiden kan det bli lyckade möten.
- Ha längre avstånd nästa gång du arbetar med socialisering av det hunden finner oroande, så som exempelvis barn. Närma dig det obehagliga mycket successivt, vilket vid svåra fall kan handla om veckor innan hunden exempelvis ointresserat kan passera barn.
- Se till att du bestämmer takten och inte andra i er träningsutveckling, skydda hunden från mer/nya obehag.
- Se till att hunden får äta och sova utan att någon stör den.
- Gör en grundlig hälsoundersökning på hunden, hos en veterinär.
- Boka tid hos en hundpsykolog. Hundpsykologer med utbildning kan visa sitt behörighetsbevis, som utfärdas av Sveriges Hundföretagare, deras branschorganisation. Hundpsykologer är utbildade på hundars beteende och arbetar med för hunden naturliga lösningar, för att mildra/eliminera problem.