”Han skall inte tro att han kan bestämma över mig/ta över. Jag tog tag i honom i nackskinnet och tryckte ner honom i marken, då han morrade.
Hunden måste begripa vem som bestämmer”.

Denna typ av övergrepp mot våra hundar, är idag vanligare än vad som var fallet då jag var färdigutbildad hundpsykolog, 1993. Då såg det ut som denna typ av dumhet och okunskap var på väg ut från hundvärlden.

Den upprätthölls då endast av ”några få gamla konservativa hundförare”, som vägrade att lära sig att se nytt. Och därmed se vad som faktiskt var/är fel med detta sätt att behandla sin bästa vän. Sin kompis, arbetskamrat, eller om man vill uttrycka sig som de inte så sällan gör kring sin hund, som tävlingsredskap.

Och av några nykomna hundägare som led/lider av dåligt självförtroende och måste hävda det genom hundägande.

Nu blommar detta beteende igen!

Beror det på att det idag är fler hundägare i samhället än någonsin. Och att det då speglar att vi har ett samhälle, med alltför många människor med dåligt självförtroende? Och eller kan det bero på att media, som utan kunskap och fakta, fått lägga sig i debatten om hundhållning och hur hundar lär?

Hundprogram i televisionen, hundartiklar i allehanda tidningar, nyupp poppade hunddagis, hundaffärer där alla vet och gärna ger tips. Och inte minst så finns idag massor av så kallade hunduppfödare, av allehanda hundraser och eller blandraser.

Vilka inte lärt sitt ”yrke” från grunden och eller av skäl, som gynnar någon hund eller hundägare. De tycks helt fritt få grassera och sprida ”sin tro” som kunskap om hund.

Dags för en hundombudsman, vill jag påpeka igen.
Och jag står gärna till buds.

Sverige är ett av världens absoluta toppland, vad gäller kunskap om hund. Men denna kunskap tycks vägras få ta plats i finrummet, hos televisionen och media. Där styrande tycks älska sina egna åsikter/ideal och sig själv i den grad, att man sprider dynga över den fantastiska kunskapen som finns att få i vårt land, om hund.

Skall dock påpekas att det finns medial plats för god hundkunskap också, men nästintill aldrig på ”prime time” och eller i den lättillgängliga floran, av medialt utbud. Där ”vanligt” folk rör sig.

Denna vecka har jag fått ovanligt många mail och telefonsamtal som rör just morrande hundar, vilka tryckts ner i marken/golvet. Men ändå får matte husse inte bukt med hunden. Den fortsätter och oftast med ökad intensitet, att morra och då har vissa av dem tagit kontakt med mig, tack för det.