Rottweiler

Rottweiler

Under många år var jag Master Food´s Hundpsykolog och svarade på tusentals frågor på deras hemsida i Sverige & Danmark. Dessa frågor och svar härstammar från den tiden, det är frågor som är väldigt lika dagens frågor.

 

Jag har en rottweiler på 20 månader. Han går till angrepp mot allt och alla när jag är ute med honom. Det har långsamt accelererat. Det började med hanhundar, sedan blev det folk på cyklar, och sedan allt med hjul, och nu till sist också personer som går. När brevbäraren eller sopbilen kommer är han glad och vill leka, och visar överhuvudtaget ingen aggressivitet, inte heller mot de barn som han känner och brukar leka med. Vad kan man göra för att han inte ska vara så aggressiv mot alla när vi är ute och går?

Han började som valp i en rottweilerklubb när han var ca ett halvår. Sedan slutade vi när han blev omkring 8–9 månader eftersom jag inte kunde gå på grund av tiderna. Det var också ungefär då som han började utmana de andra hanhundarna. Förut älskade han att leka med alla hundar oavsett om de var stora eller små, tikar eller hanhundar.

Vad jag menar med att han är aggressiv är att han när han går intill mig och andra går förbi mig, så hoppar han fram med blottade tänder och kommer mitt ben i vägen så biter han mig i benet (har hänt ett par gånger). Han slutar självklart bitas när han märker att det är mig han har fått tag i, men det snabba hugg han ger ifrån sig är så våldsamt att det går igenom mina jeans.

Jag gick med i en blandad hundklubb för några månader sedan, men hoppade av efter tre månader, eftersom jag antingen fick gå fem meter bakom eller vid sidan av de andra, och när det var gruppövningar fick jag bara stå och se på. Det kände jag att jag inte fick ut något av det. Och hunden ändrade inte beteende, utan det håller i sig.

För närvarande går jag nästan inte alls ut med honom, utan släpper bara ut honom i vår trädgård eftersom det är ett rent helvete att gå med honom på cykelvägarna. Det värsta som skulle kunna hända är att han skulle bita ett barn!

 

 

Svar                                                                                               

Mycket här, som jag hoppas jag uppfattar korrekt. Om din hund biter folk, cyklar och diverse på era promenader vilka nu nästan är obefintliga till antal och tid, enligt ditt brev, så innebär det att din hund är osocialiserad och otrygg i de situationerna just på grund av för lite av den varan.

Hemomkring verkar det ju som din hund är trygg och trevlig. Du behöver vara social med din hund utanför ert revir flera gånger per dag och träna de situationer som är både vardagliga och plötsliga händelser.

Det är din skyldighet att se till att du har din hund i så att säga ”din hand”, din hund är en ung hund ännu, och vid kurstillfällena var den ännu yngre. Unga hundar och framförallt unga hanhundar tar alltid i med brösttonerna någon gång, vilket troligen skrämt både dig och de drabbade, konstigt dock att tränarna på kursen inte kunnat vägleda korrekt här, utan gjorde det värre genom att ställa dig till sidan.

Den upplevelsen har gjort att du blivit osäker och din hund har låst sin osäkerhet och därmed förstärkt sitt beteende för att flocken skall ha någon säkerhet mot yttre hot, som din unge hund upplevt situationerna, cirkeln sluts och snurrar mer och mer om du inte tar tag i det nu.

Träna varje dag både nyttigt och kul med din hund på era promenader. Det finns inga genvägar till att lära in individer i ett gott samhälles- beteende annat än att träna det.

Jag tänker att du knappast reder ut detta själv, så ta kontakt med någon på din ort som är utbildad hundpsykolog – vi kan visa upp ett bevis på vår utbildning, det är viktigt att så sker, annars kan vi inte vara säkra på att den informationen är korrekt. Många är kallade till hundexpert men få är det. Ta tag i detta nu.

 

 

Det finns så många små delar som utgör ett “problem för hunden så det blir vad man kallar “problemhund/hundproblem”, så frågan med svaret du just läst är inte fullständigt varken informationen kring problemet och därför inte heller svaret blev exaktare – ett samtal hade gjort hela skillnaden – till bästa svar och hjälp.

Har du hundfrågor tveka inte att tala med mig