Hur länge skall man behöva påpeka fel i hundvärlden i vårt ”upplysta” land?

Jag har sökt ”alla” vägar som är möjliga för att påverka och jag har lyckats på många ställen, men för att förhindra de allra flesta och vanligaste felen som begås mot hundar i vårt land, krävs att högre instans vill lyssna och inse, att det finns mer att göra. Och inte är det så komplext heller, nej det verkar vara mer av självändamål och eller ointresset som gör att vi har världens starkaste djurskyddslagar men världens sämsta kontroll av dem. Alltså nedskrivna fraser som är tänkta att fungera bara för att de är skrivna som en lag?

Att alla och en var får vara hundägare är fel.

Att alla och en var slipper kunskap före hundinnehavet är fel.

Att personal på djursjukhus/kliniker kan uttala sig om saker de faktiskt inte vet, är ytterst märkligt. På dessa ställen tror ju djurägaren att kompetensen är invävd i varje gnutta av uttalande, även från receptionister, sommarjobbare, nyutexaminerade, med flera. Kunskap kommer inte med automatik för att man arbetar på en speciell arbetsplats. Den kommer via utbildning baserad på fakta/vetenskapliga rön av senaste snittet och beprövad praktik av densamma och erfarenhet.

Polisen, som skall ha lyhördhet och handla för allas bästa alltid, de har folk som tycker de kan men inte vet ett dugg om djur/hundar. Ändå är det de som tolkar regler, förfarande och förehavande, visst är det märkligt.

Hundpensionat och hunddagis är oftast utan utbildad personal och eller kontroll av dessa platser ibland inhysta i en källare, uthus, garage och detta till trots att det nu finns en lag som säger att dessa ställen skall ha utbildning innan öppnandet. Vem kontrollerar och vem driver denna utbildning? Länsstyrelsen är det som har det på sitt bord, men de har ju inte folk nog för ”normala” kontroller av djurhållning.

Och på så här vis fortsätter listan över hur hundar/djur kan hanteras hur som helst utan minsta kontroll och krav, märkligt!

Jag tänker på hunden Maya, som just nu är på tapeten på facebook, i media och vovve.net. Hennes öde är jag involverad i som hundpsykolog, även om det inte går att läsa i texten, så är jag i högst ”närvarande” för att detta skall lösas på bästa sätt och snabbt.

Men vad jag tydligen är helt ensam om att se, är att dessa valpar snart är ”förstörda” för livet. Det har varit så mycket stress för dessa små att de redan har etablerat minnen för stress och obehag, för resten av sitt liv. Detta kommer att synas i deras liv. Och vem är kunnig nog att se det och äga dessa?

Det kommer att finnas hundratals ” jag kan ta hand om” människor för dessa valpar. Men helt troligt inte en enda som inser att dessa valpars framtid och liv kommer att präglas av sina minnen. Det gäller att ha kunskap av bred grad, att ha tid varje dag år ut och år in för sin hund och det gäller att kunna läsa den jämnt – för helt plötsligt en dag – kan minnena visa sig. Och då behöver matte husse veta innan det sker, så att man kan stoppa en ”explosion” som även den kommer att ge ytterligare försämrat ryktet för denna typ av hund.

Många hundar finns i vårt land, hundar utan vaccination, utan registrering, utan kunskap, empati och förståelse från matte husse, det är hundar som helt i onödan mår illa.  Så vill jag inte att någon hund skall ha det, men som sagt vem bryr sig?

Så alla facebook skribenter och bloggare – slå ett slag för utbildning av hunduppfödare och hundägare – för hundens skull!

Eller är hundägandet bara ett självändamål?