Det stod i veckans tidning att läsa om ett par som hade gått på sin promenad med sin hund igenom en kohage, där det gick ungkvigor. Kvigorna hade visat intresse för besökarna och en av dem närmade sig paret, med otäck hatighet, enligt texten. Paret ökar på sin takt från djuren, ungkvigorna ökar sin takt mot paret och helt plötsligt kommer hela flocken springandes.

Enligt tidningen slutade det med att en av personerna halkar till i en nedförsbacke, vilken avverkades springandes från djuren, mot utgången. Då tappar man hunden i kopplet. Matte springer vidare men hunden som var en äldre hund, hinns ikapp av några kvigor, som trampar på den.

Resultatet rejäl hjärtklappning för matte husse och ett avtrampat korsband på hunden. Paret avsåg nu att stämma djurägaren, på kostnaderna för hundens skador. Och denna slutkläm var väl anledningen till att händelsen kom i tidningen, antar jag. Bra att tidningen tog upp det, på så vis att man kan hoppas att människor lär sig tänka till, före.

Kostnader för skadat korsband tycker man skall läggas på någon annan. Det får mig att dra på smilbandet, typiskt svenskt. Det kan inte vara mitt/vårt fel, vi är ju skolade svenskar som lärt oss att det alltid är någon annan som åsamkar oss ”livet”.

Man går inte in i en hage med djur, så vitt man inte känner djuren och speciellt inte med en hund. För även om vi människor kommit ”långt” i vår utveckling, tänker jag människan tycker. Så är resten av jorden befolkad av djur och växter som agerar och reagera precis som evolutionen skapat dem. Och därmed ger dem sin chans till att just deras art överlevt, på grund av sin arts agerande och reagerande, för sitt syfte till överlevnad.

Att kor och speciellt kvigor är bångstyriga, nyfikna, flockagerande vet väl alla?

Och för att ha hund ihop med dessa djur, krävs kunskap om deras agerande och träning av hunden. Västgötaspets, Lancashire heeler, Corgi är några hundraser som människan ”utvecklat” just för att kunna hantera kor – på grönbete.

En hund är och förblir ett rovdjur som hotar individen och flocken, enligt bytesdjuren/kvigorna. Sådant bör man veta som hundägare, kan jag tycka.