Ett äldre par, närmre bestämt han 75 år och hon 72 år behövde min hjälp, då deras ettåriga Kelpie hane var livrädd för närhet och omöjlig att klippa klor på. De sa, – Vi vet att det var dumt att inte följa uppfödarens råd att vi från början skulle hantera vår valp och klippa klorna på den men, ja nu är vi här med en unghund som måste sövas för att kunna få detta gjort. Kan du hjälpa oss?, så var inledningen.
Uppfödarens råd, jo det var ju adekvat. Men jag bara undrar hur F.. kan man sälja en valp av detta aktiva slag, i behov av ”hårt” arbete som vuxen och med massor av energi och förmågor till ett par i denna höga ålder? Finns det ingen självkritik och känsla för hunden?
Måtte alla bra uppfödare resa sig upp och kräva ändring, uppfödare skall vara utbildade och de skall tydligen behöva kontrolleras. Jisses jag får hjärnsläpp och gåshud, man tror inte sina öron – av allt ”skit” jag får mig till livs som hundpsykolog.
