Halmbalarna är på plats i stan

Du visar för närvarande Halmbalarna är på plats i stan

”En blogg skriven då 2008 när jag och min Lexi var ett par – ville låta den vara som den skrevs, så ifall någon nu 8 år senare undrar – va? Lexi lever hon ännu – är svaret tyvärr inte, men blogg ger mig en doft av halm och en fysisk och mental känsla av hunden som hette Lexi – och var min bästa vän”

På vintertid så skyddar Helsingborgs stad sina buxbomshäckar, från saltet som man strör på trottoarer, gångbanor och vägar, vid minusgrader och nederbörd. Halmbalar som är ”gammeldags knutna halmbalar”, tätt upptryckta mot buxbomshäcken.

Eftersom jag inte längre är ”hästtös”, så vet jag inte om halmbalar fortfarande kommer som en meters långa och tre decimeters höga välpackade halmsjok sammanhållna med hjälp av två linsnören.Så var all halm packad, då jag var hästtös, kanske är det så fortfarande. Men med den så kallade ”utvecklingen” så vet man ju inte. Det finns i vart fall inga hässjor på åkrarna längre, utan vita, och eller i bästa fall gröna, jätteägg.

Hur som helst, igår stod de på plats, precis hemma vid oss, halmbalarna.
Och Lexi fick bråttom, hon drog och stretade i kopplet, för ovanlighetens skull.Så jag släppte henne och hon rusar bort och hoppar upp, gnider sig och gnuggar mot halmen. Och jag, jag känner mig som vilken glad förälder som helst, som åser sitt ”barn” njuta av livet.

Hon är en typisk stall/lantgårdshund, tänker jag – hon älskar sina halmbalar.Fast det vet jag ju, att oavsett arbetsbakgrund så gillar troligen alla hundar halmbalar. Allt eftersom tiden går, blir halmbalarna rena ”parfymplatserna”, då halm inte bara skyddar buxbom mot salt, utan även drar åt sig det mesta i doftväg. Personligen njuter jag bara av dem ett par veckor sedan blir de för skräpiga för mig, men just första dagarna känner jag som Lexi. Nja, jag tänker inte gnida mig mot dem, men halm ger mig många härliga reflektioner.

Det gör däremot inte salt. Och jag kan ännu idag inte begripa varför man skall salta, vid minusnederbörd. Det fördärvar, läderskor, billack, hundtassar och miljön i synnerhet. Grus är säkrare, trevligare, naturligt. Men det är klart, då får man ju sopa på våren och det tycks mig som allt som är klokskap från förr, bara måste bort. Logistiker skyller jag på kring det som jag i mitt liv ofta ser som en styggelse, över vissa förändringar och ibland nymodigheter.

Jag har skrivit om detta med saltets baksida, ja jag vet inte hur många gånger och till hur många ”makthavare”. Mina argument mot saltning är korrekta, kloka och verifierade av alla som kan mer om miljö än mig. Men nä då, saltas skall det och då undrar man äger kommunen saltbolaget? Eller vad är det som gör att man inte tar reson och behåller all gammal klokskap och satsar på logistik och teknik, där vi inte har full lösning ännu. Måste bero på att kvinnor drar sig undan och män får leka, hela livet.

Jag har i en tidigare blogg påstått att jag vid något tillfälle, skall ”gör politik” av hundhållning, men inte idag. Idag skall jag inleda min och Lexis jul och inte låta något ologiskt, prestigefyllt eller annat elände fördärva den.

Ville bara få Er att ”lyfta blicken” nu i jultider, njut av halmen och var medveten om hundens tassar, skölj av dem efter stadspromenaden.
Salt svider och är uttorkande för hund tassen.