När man ser och träffar hundar som liksom bara flyter med, de gör inget väsen av sig och söker nästintill aldrig ögonkontakt med sin mänskliga flock. Hundar som nästan är levandedöda, hundar som försökt på alla möjliga sätt att etablera kontakt och kommunikation, men inte fått respons annat än av eventuella bannor. Många av dessa hundar lever i familjer, de flesta av dem får mat och relativt god omvårdnad.
Folk brukar uttrycka sig om sådan hund som så här;
Han är en så lugn och trevlig hund
Han drar aldrig i kopplet
Hon ligger ofta och sover
Hon skulle inte komma på tanken att tigga från vår mat.
Inga problem när vi får gäster, för hon hälsar så lugnt och försiktigt, sedan går hon och lägger sig igen.
Inte så sällan är dessa hundar av apporterande ras, så som exempelvis Golden och Labrador Retriever. Jättebra barnhundar, sägs det? Vad är det som är bra med en, hund som inte kan kommunicera. Som inte har livsgnista, som inte har förmåga att uttrycka sig och som ingen bryr sig om, inte ens familjens barn?
Hundar som lever men i ett hjälplöshets stadium, som bara flyter med, utan att göra något väsen av sig. De berör mig och jag är sorgsen över deras liv och tänker, tänk om man vore hund.
