Idag var det en perfekt hundpromenad, visserligen gråmulet men ändå så bra. Luften stilla, temperaturen runt fem grader plus och det bästa av allt, nästan inte en människa på vår promenad. Vi såg en joggare på håll och passerade en man med en Border Collie. Två timmar var vi skogen och knappt två minuter upptogs av mötena.

Vilken härlig dag, för fullständig kontakt till bara mig själv, min hund och naturen. Tystnaden var nästan öronbedövande, så där tyst så man hör sitt eget öronsus. Då är det helt perfekt, att underhålla sin relation med sin hund, genom att ha för hunden kul träning/lek. Då kan man viska fram allt, man verbalt förmedlar. Och hunden är så lyhörd så extra naturell liksom.

Konsten att samtal verbalt med sin hund är viskningen.
Prova och låt er bedåras, av samspelet.
Nästan ohörbart tyst och ändå så fullständig kommunikation och närhet.