Under många år var jag Master Food´s Hundpsykolog och svarade på tusentals frågor på deras hemsida i Sverige & Danmark. Dessa frågor och svar härstammar från den tiden, det är frågor som är väldigt lika dagens frågor.
Jag behöver desperat ett akut råd. Vi har en 14 v gammal rottweilertik. Hos oss har hon bott en vecka (omplacerad). Hon morrar ordentligt och skäller på folk som besöker oss.
Vi har tre större barn i familjen. Mot oss är hon urgullig, men ”valpig”-biter i händer. I går hade vi besök av en erfaren hunddomare och kennelägare. Vår lilla tik morrade och försökte bita honom. Han gav oss rådet att direkt göra oss av med henne! ”Hon kommer aldrig sluta med det beteendet”
Vi drabbades av ångest o förtvivlan! Samtidigt är barnen, det viktigaste vi har, och om det innebär deras säkerhet, måste vi lyda hans råd. Är det så att vår lilla valp, ALDRIG kommer sluta sitt beteende? ”En mental störning” sa han! Vi är förtvivlade!! Finns det inget vi kan göra?
Promenera i centrum bland massor av människor? Om vi straffar henne vid de tillfällena blir hon inte rädd för oss då?
Vi säger ifrån nu, tar henne i nacken och pratar glatt så hon skall veta att det är en trevlig människa. Är det förvirrande för henne?
Ligger hon och sover när det kommer nån bryr hon sig inte överhuvudtaget. Vi behöver ett gott råd snabbt, för att VETA hur vi andra i flocken skall hantera det här problemet (Barnen är 13,11,4 år). Eller hade han helt rätt?
Efter hans bedömning känner jag plötsligt att jag inte litar på henne. Vi har knappt använt orden ”fy”, ”nej” utan istället försökt avleda henne när hon tex tuggat på något otillåtet. Hon sover i vår säng. Hon är inte ensam, utan jag är hemma. Inga stresslekar. Inga pinnar, inga bollar, ingen kamp.
Allt för att hon skall formas till en trygg och harmonisk hund. Men vad har vi gjort för fel, eftersom hon morrar, och verkar vara osäker?
Svar.
Vad jag blir ledsen när jag läser ditt brev, det är inte alls ett sådant fel på er hund, att ni behöver göra er av med henne och det skall ni absolut inte göra.
Tänk att vissa ”hundmänniskor” aldrig lär sig att lära sig om hund, de bara snackar en massa, undrar vad personen sagt vid en öppen dialog med någon som verkligen kan hund. Lyssna inte på personer som är på detta vis de har ingen kunskap bara prestige och det är något hundar är helt utan.
Ni behöver hjälp direkt sök mig på min swish-telefon, så leder jag er rätt och förklarar begreppen, er hund på 14 veckor är att jämföras med ett barn på 2 1/2 år. Undrar om ”experten” skulle uttalat sig likartat om ett struligt barn? Jag leder dig också till en kollega till mig som bor nära er.
Det kommer att bli en kanonhund med rätt hjälp och ditt resonemang är redan rätt, dock sluta med nackatagen. Läs Lars Fälts bok ”Hundars språk och flockliv ”för ökad kunskap.
Vad är ett hundproblem?
Där vi bor finns en tik av större modell vars ägare är missbrukare och har hunden lös. Hunden kommer ej på inkallning när hussen ropar. Hunden har skrämt mej och min hund två gånger nu. Den tog ett grepp över nacken helt obefogat första gången och andra gången kom den rusande bakifrån och skulle ”attackera” min hund men jag lyckades rycka upp henne på min axel.
Trodde hunden skulle hoppa upp efter så jag fick ryta allt vad jag kunde ”gå till husse” för hussen kunde ej kalla in hunden. Jag gick hem med hunden och gick ut för att skälla ut ägaren. Han kopplade hunden först när jag kom.
Nu säger hundfolket att han har hunden jämt lösoch jag har ögon i nacken. Hunden har greppat tre andra småhundar och dessa ägare är inte heller glada. Hur ska jag agera gentemot hunden. Skrika varje gång? Verkar vara en blandras mellan schäfer och möjligtvis rottweiler, jag vet ej. Kasta citronvatten har jag också fått som råd.
Svar
Läs Turid Rugaas bok ”Lugnande Signaler ”och tala med polisen om personen, som troligen inte är en lämplig hundägare, ens. Och ring Länsstyrelsen i ditt län – de skall också agera vid vad de kallar djurplågeri – Bristande Djurtillsyn
Skall hundar bara passa in?
Min svärmor har en s.k. ”Tollare” en hane som är 3 år. Han är kastrerad för att han skulle bli lugnare men det har inte hjälpt. Hon skaffade honom för att han var fin och hade inget intresse i att jaga med honom eller aktivera honom mer än promenader varje dag.
Hon ville ha en sällskapshund men vill inte inse att hon gjort ett dåligt val. Jag mår dåligt av att se hur hunden ”far illa” och hur han desperat jagar allt och alla. Han klarar inte av bilar, cyklar, mopeder m.m. Hon vet att det är henne det är fel på men hon vill inte göra något att det. Vad råder du mig att göra?
Det är jobbigt att träffa dem och se hur understimulerad han är. Han skulle behöva uppfostran och rutiner. För mig är detta en form av ”djurmisshandel”, han har tydligen utvecklat någon form av magsår för att han är stressad enligt veterinären.
Jag har övervägt att ringa till dig men jag tycker det är lite dyrt med tanke på att det inte är min hund. Men jag tänker på honom mycket! Jag skulle bli tacksam om du ville ge mig någon form av råd.
Svar
Jag lider med dig, det är i högsta grad vanvård av djur, det du beskriver. Kan du inte ta och gå ut och jobba med hunden, om inte varje dag så fyra fem dagar i veckan, det skulle ju ge honom ett bättre liv. Och vem vet matte kanske blir glad, för hon lär ju få det hon önskade med kastrationen, en mer harmonisk hund.
Lite ”dyrt” att tala med mig som har över 25 års erfarenhet och tar 350:- för ett samtal?
Det finns så många små delar som utgör ett ”problem för hunden så det blir vad man kallar ”problemhund/hundproblem”, så frågan med svaret du just läst är inte fullständigt varken informationen kring problemet och därför inte heller svaret blev exaktare – ett samtal hade gjort hela skillnaden – till bästa svar och hjälp.
Har du hundfrågor tveka inte att tala med mig
