Nästan alla konsultationer jag har med folk, startar med dessa två strofer;
Min hund är så trevlig men………. &. Vi har gått hundkurs men …………

Därefter kommer samtalet igång och leder i olika riktning. Med mer eller mindre information för att berätta hur underbar och uppskattad hunden är,
för att sedan komma till ”pudelns kärna”, varför man ringt mig.

Det som ständigt slår mig, när jag lyssnar av dessa samtal, är bristen på kunskap om hunden som art. Att inte förstå, att hundar inte talar vårt språk. Detta tror jag att jag sagt miljoner gånger, och ibland flertalet gånger under ett och samma samtals gång. Trots det kan nästa mening innehålla påstående som;
– Han vet att han inte får…………,
– Vi har lärt det på kursen ……….
– Jag säger till honom ………….
– Men det har han ”alltid” gjort innan …………..
– Han vet vad Hit betyder, det har han kunnat sedan han var åtta veckor, men nu helt plötsligt, då han är sju månader, lyder han inte längre……..

Hundar vet inte, att de inte får. Man lär dem att de inte skall, vad det nu är de inte skall. Så som att inte bita på skorna i hallen, tigga vid matbordet, rota i soporna med mera. Det räcker inte att bara säga till/ryta till ett par gånger. Det krävs en vana av att inte komma åt tingesten under hundens uppväxt, från valp till vuxen hund.

Det man lärt på kurs, skall tränas och tränas och tränas utanför kursen, och i alla olika situationer. Och upprepas, genom belöning, ignorans och tålamod så når man en hund som troligen agerar rätt, men vet gör den inte. Det är inte för hundar som för oss, har vi väl lärt hur man subtraherar, kan vi troligen det hela livet. Så är det inte för hundar de lär av situationerna. Vilket innebär att vi måste läsa av situationerna ständigt, i hundens liv.

Att säga till en hund, brukar vara mer av att man gapar på sin hund, har jag lärt mig förstå. Att lära hunden ordet Hit, brukar ske under någorlunda hundkontrollerade former och därmed i vanlig samtalston. När man sedan har en situation och skall få in sin hund på Hit, gäller det sätt man lärt in det på för att det skall tolkas rätt av hunden och inte skrikandes tjugo meter bortifrån, den. Så har hunden inte lärt in ordet, det låter helt annorlunda under irritation och gapandes.

Hundar förstår alltså inte vårt språk. Utan lär sig nyansen av det sagda ordet, för situationen. Det innebär att vill man att hunden skall ”förstå” ordet Hit genom gapande, lär in det så. Vill man ha en hund som är lyhörd, lär er att läsa av situationen, så att ni hinner kontakta hunden innan den är tjugo meter bort.

Hundar som alltid gjort något specifikt innan, innebär inte att de är statiska varelser som kommer att fortsätta att göra precis det alltid. När tid, rum och förutsättningar ändras, ändras också hundens agerande. Vilket är tur, så man vet att det är en tänkande varelse man har, eller?

Att en valp kan Hit, är nonsens. En valp är programmerad till att inte lämna lyan och eller en vuxen flockindivid. När valpen växer sig äldre så växer också förmågan att kunna agera utan att vara inpå en annan flockindivid, nu kan unghunden hantera livet själv i många stycken. Och Hit är alltså inte alls inlärt av matte husse, det var naturlagen som gjorde valpen följsam.

Återigen, tur man har en tänkande varelse i sin hund. Annars hade det inte gått att leva med den, på det sätt som de flesta människor tänker sig, vid sitt hundköp. Och om vi lär oss se och förstå detta och interagera med vår hund i stunden, så får vi en hund som folk kallar, lydig

Mitt arbete består av att lära och hjälpa människor se och förstå, hur hundar fungerar. Främst för hundens välfärd men mest för att matte husse skall inse och få njuta sitt hundägande. Och om tid och plats sammanfaller ses vi kanske på en föreläsning i Sverige, för God Hundhållning.